torsdag 29 november 2012

Underhållning och att göra

Hönskören i Aase Bergs Liknöjd fauna underhöll mig hela långa vägen hem från arbetet. Poesi alltså. Att sätta fina ord på skittankar. Men ibland kan det vara riktigt bra. Som när förvirrade hönor bygger ett nytt hierarkiskt samhälle efter den kapitalistiska apokalypsen. Ett smakprov:

Höns Kvalifikation CV:
Ni är inte som Vi Genbank. Fri
företagsamhet i genitalen. Ni där som inte
är genbank, ni förvridningskommunikativa
tamdjur med lojalitetsliknande förhållanden
till människospöken. Tro inte för ett
ögonblick att ni kan vara enskild Häst &
Hund. Vi är den fritt flytande folksjälens
Panorama över Samarbetet. Vi Samarbetar
Överallt och Alla. Vi uppmundrar
medvetandet kring kvalitetssäkring. Vi
avstår från Insmickra med sällskapshjur. Vi
fortplantar Arbetslinjen. Och allt dujaget vill
är äta Häst & Hundens en faldiga endolfiner.

Nu kommer Brättare, förf, mnskl faktorn.
Som infjädrar självkonceptet ett kapitel så är
det bra sen Eller hur.


Så har vi att göra listan. Det som är i fetstil är fixat (vissa saker är halvklara):

- Skriva klart manus
- Föra in sista rättningarna
- Läsa manus en sista gång
- Korrekturläsning (av proffs)
- Baksidestext
- Omslag
- Distributionskontakt
- Formalia (ISBN osv.)
- Sättning
- Trycka
- Utskick




onsdag 28 november 2012

Baksidestext: BOMB!

En sen lördagskväll för ett par veckor sedan skickar jag ett mail till serietecknaren och författaren Henrik Bromander (Smålands mörker, Det händer här, Världens ende osv.) och frågar om han vill skriva en baksidestext till mitt manus. Han läser mitt manus (en andra gång) och levererar sedan en sjukt peppig baksidestext. Så nu kan jag bocka av baksidestext från att-göra-listan! Det hade inte alls känts bra att behöva skriva baksidestext själv. Där går nog till och med min skamgräns!
Goda gärningar ska skickas vidare, så om någon där ute någonsin skulle vilja ha hjälp med att skriva en baksidestext så är det bara att höra av sig. Kom ihåg detta när jag jag blir en erkänd författare!

måndag 26 november 2012

Den enes bröd den andres död

Ju mer debutant man är ju mer behöver man ett stort förlag. Både för att nå ut, få läsare men samtidigt också för att få redaktionell hjälp samt den legitimitet det ger att bli erkänd av ett stort förlag. Det ses helt enkelt en kvalitetsstämpel. Men om man har insikt i samtida bokutgivning och bokmarknad så blir det snabbt uppenbart att kvalitetsstämpeln inte är någon kvalitetsstämpel att tala om. Det enda som har godkänts är manuset/idéns möjlighet som produkt. 
Att stora förlag sällan går i bräschen för nya stilar eller strömningar finns det också otaliga exempel på. Det finns snarare otaliga exempel på hur tröttsamt marknadsföringstänk tvingat in både författare och böcker i ett genretänk som ofta är motsatsen till kreativitet. Att suga upp och kommersialisera är konsekvens av kapitalismen och den skär över alla fält. Inte minst bokutgivning.
Samtidigt släpps det alldeles för mycket böcker och det mesta är skräp. Vissa vill inte sätta barn till denna hemska värld. Själv vill jag egentligen inte sätta fler böcker till världen. Att ha stora kommersiella förlag som grindvakter är dock problematiskt, mest för att de är skitdåliga på det.

Nu kommer ett skämt för att lätta upp stämningen:

 
Så skulle jag inte vilja att ett stort förlag släppte min bok om jag fick erbjudandet? Klart jag skulle! Och det är det trumfkortet förlagen sitter på. Man vill ju inte bita den hand som eventuellt skulle kunna föda en. Det är nog mer regel än undantag att författare ser sig själva som i en beroendeställning mot förlagen. Självklart är det tvärtom. Inget förlag skulle klara sig utan de som skriver. På ett sätt kan man se varje refusering som något gott; detta var en idé som svårligen gick att göra pengar på. Det kan också vara en form av kvalitetstsstämpel.

söndag 25 november 2012

Omslaget är bättre än boken

Apropå omslag (alltså ordet "apropå" kvalar nog in som det fulaste svenskan har, samtidigt är det så fult att det gått hela varvet runt och blivit lite schyst igen) så måste jag dela med mig av denna pärla. Emmanuel Carreres Gothic romance. En roman om Mary Shelly och tillkomsten av hennes Frankenstein. Tyvärr är boken snudd på outhärdlig att läsa men omslaget är så sjukt snyggt!



lördag 24 november 2012

Lugubert förfarande

Åh äntligen! Jag har varit så sjukt peppad på Bodil Malmstens skrivbok ända sedan jag hörde att hon hade en på gång. Och så plötsligt dyker den upp, Så gör jag : konsten att skriva! Den hamnar omedelbart överst på läslistan. Trots att jag genast måste läsa tredje Game of thrones boken innan den nya säsongen börjar. Återkommer och berättar exakt hur bra Bodils bok är när jag fått hem den och läst den.
Idag har det inte riktigt gått framåt med skrivandet men jag hittade en väldigt vacker formulering i Fyrväktaren av Jeanette Winterson. Den ska jag genast stjäla. Ibland blir man väldigt inspirerad av ord man hittar. Besviken dock att ingen har reagerat på att jag stal ordet "luguber" från Klas Östergrens Gentlemen och satte det i Bollkastaren. Känner att jag når nya höjder av nörderi hela tiden...

fredag 23 november 2012

Omslag, spritpepp och skrivtips

Omslaget är beställt och det lär bli sjukt snyggt. E som ska rita det har en tumblr som där man kan hitta massa saker han gjort. Titta här. Om du inte orkar klicka så har jag klistrat in ett exempel här:
Det ska bli mycket roligt att se vad han svänger ihop åt mig.

Nu är jag på sida 71 och imorgon ska jag göra sjukt många sidor. Fan, det känns som om den här versionen kommer att bli riktigt bra. Jag läser vissa delar och skäms nästan inte alls. Ett mycket högt betyg.
Förresten ett bra tips för att korra/omarbeta sin egen text som man läst för många gånger:
Läs upp den högt. Mycket lättare att hitta fel och känna när rytmen i meningarna haltar.

Det var allt för idag. Ses kanske ute i svängen i natt!

torsdag 22 november 2012

Mina... hrm... "vänner"

Nu har jag lagt till en lista med "mina vänner" till bloggen. Att det står "mina vänner" är extra tragiskt eftersom jag bara har en vän på min lista (är det ens en lista om bara en vän/blogg/person är med?). Jag skulle gärna ta in tips på intressanta sidor osv. men jag vet hur svårt det är att få någon att kommentera på bloggar. Min teori är att Breivik har skrämt bort alla vettiga personer från kommentarfälten. Vem vill vara en kommentarfältherre? Inte ens dom själva.
Jag gissar på att man får ungefär en kommentar per 500 läsningar. Förhållandet är förmodligen omvänt i andra kretsar men i så är det för en okontroversiell typ som jag i mediebrusets bakvatten.
I alla fall! Henrik som jag faktiskt har länkat till har en väldigt sympatisk skriv- och läsblogg, väl värd att följa. Man skulle kunna säga att han är en vuxen version av mig.

Maoismen gjorde precis sin intåg i Mo Yans bok, jag har kommit till sida 62 i manusarbetet och jag blev nästan rekryterad till "Top Model" på jobbet. Livet är oupphörligen intressant.

Så. Skriv nu i kommentarerna vilka sidor jag ska bli vän med.


onsdag 21 november 2012

Hur lång är en bok?

Jag vet att jag hade vissa problem med denna fråga innan jag började skriva. Då räknade jag ord i rader x rader x sidor för att få fram siffror. Nu har jag lite mer att gå på och kan dela med mig av detta. Först och främst går det att trycka och tänja textmassan väldigt mycket. Så egentligen går det inte att säga. Ett slags grundmått är väl att upp till 50 sidor är det en novell, 50-100 sidor är det lite problematiskt och över 100 sidor är det en roman.

En slags grundprincip är att om du skriver i storlek 12, 1,5 i radavstånd (detta är skrivstandard – använd det), så blir varje manussida inte riktigt två boksidor. Så en bok blir, i sidor, ditt manus x två.

Det innebär ju då att de 41 118 orden, 233 262 bokstäver och mellanslag, som jag skrivit kommer att bli en bok på typ 220 sidor. Helst hade jag velat skriva en 1000 sidor lång bok men det får bli nästa gång.

Eftersom boknörderi kan vara lite trist och jag uppskattar att du läser min blogg så postar jag också veckan bästa låt. Kom igen, upp och dansa!




Förresten håller jag på med Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv en bok som jag utan tvekan kommer att vilja återkomma till här. Den är mycket intressant (och skitlång), hittills är det mycket språket som imponerar. Den är skriven i en slags självklar poetisk stil som är väldigt underhållande att läsa. Så här kan det t ex låta:

"Han hette Pang Hu – Den enorma tigern – och han hade ansikte som en dadel och ögon som stjärnor."

När jag läser något sånt måste jag stanna upp och tänka efter. Va fan, hur ser människan ut? Men så länge det inte känns för utstuderat så gillar jag det.

tisdag 20 november 2012

Att stjäla ord

Jag har aldrig trott på "författargeniet", historiskt sett har det bara varit en ursäkt för män att slippa diska. Igen existerar i ett vakuum och inspiration kommer inte från Gud utan från allt man omges av och tar in. För att visa detta tycker jag om att låna influenser, ord och att citera både uttalat och outtalat. Jag gillar verkligen när man hittar något man känner igen och vet varifrån det är lånat. Förra veckan hittade jag t ex ett citat ur Det stundande upproret i Pär Thörns bok Vad innebär det att föreslå någonting? (låsningar).
Just det hjälpte till att skriva in Pär Thörn i en tradition jag känner och det ger mig sätt att tolka texterna. På samma sätt vill jag skriva in mig i en tradition och citerar därför ohämmat och olovligt. Senast lyckades jag pilla in Bertold Brecht i boken. Närmare bestämt några rader ur Till dem som föds sedan:
 
Likaväl visste vi ju: även
hatet mot nedrigheten
förvrider dragen.
Även harmen över orätt
gör ju rösten skrovlig. Vi
som ju ville bereda vår värld för vänlighet
kunde ju inte själva vara vänliga.

Men ni, när den tid kommit,
då människan är människan till hjälp,
tänk då på oss med överseende.

Nu har jag kommit till sida 49 och jag planerar att göra minst två kapitel till idag. Om jag inte lyckas tänker jag inte heller äta. Man måste vara hård mot sig själv ibland!

måndag 19 november 2012

Ett dött lik

Nu är vi framme vid det oundvikliga. Svaret på hur långt jag egentligen har kommit med mitt manus. Jag vet att jag har hävdat att manuset har varit färdigt i över ett år nu. Men då har det faktiskt varit olika versioner som varit klara (första utkastet, första versionen, första versionen som någon får läsa, versionen som skickades till ett förlag, ny version, första versionen jag lite nöjd med, första riktiga versionen osv). Nu är jag i alla fall framme vid näst sista versionen. Jag har kommit till sida 37 av 112 och det går ganska snabbt fram. Varje gång jag sätter mig ostört ett par timmar hinner jag typ 10 sidor. Jag har kommit så långt att jag börjar bli nöjd och jag rättar till mindre och mindre saker, men fortfarande är det väldigt viktiga ändringar. Sist upptäckte jag, till min fasa, att jag använt uttrycket "som ett dött lik". Ja, hur skulle liket vara om det inte var dött? Det skulle ju iofs. kunna vara en zombie, men å andra sidan är jag är inte säker på att zombies verkligen lever. Beror kanske på vilken bok eller film man konsulterar. Hur som helst vill jag inte ha några döda (eller levande) lik i denna boken. För den som vill läsa en zombiebok på temat finns Varma kroppar av Isaac Marion. Första halvan är riktigt bra, andra halvan riktigt dålig. Se förresten upp med trailern för den kommande filmen. Den förstör boken helt.




söndag 18 november 2012

Mitt förflutna, upprepat

Oftast vet man inte vad behållningen kommer att vara när man hittar en bok. Härom veckan hittade jag en helt knasig bok med science fiction teckningar av Rodney Matthews. Last ship home heter den och är full av riktigt knäppa bilder. Texten i boken är som en bedrövligt dåligt skriven reklamtext för tecknaren. Helt ovärd. Men det hade smugit sig in ett citat från Mearvyn Peake:s Gormenghast-triologi. När karaktären Crabcalf, ensam och bedrövad, ligger i en grotta med sin "Great novel"  omkring sig. Hans bok släpptes för 30 år sedan och sålde bara 12 exemplar. Så här beskrivs det:

"He lay with his past beside him, beneath him and at his head: his past, five hundred times repeated, covered with dust and silver-fish. His head, like Jacob´s on the famous stone, rested against the volumes of lost breath. The ladder from his miserable bed reached up to Heaven. But there were no angels."

Mycket fint tycker jag. Det får mig självklart att tänka på lådorna med Bollkastaren som står i källaren. Det är inte så att boken floppade. Den har i dagsläget sålt ca 500 ex och det får man väl vara nöjd med. Men likväl ligger även mitt förflutna i lådor, upprepat typ 500 gånger, täckt av damm. Jag antar att det ödet är alla skrivande personers mardröm och anledningen att många inte vill publicera det dom skriver själva. Men nu finns det ju Print on demand som är riktigt billigt och bra. Jag har kollat upp olika tryckerier och kommer publicera hela listan här samtidigt som jag skickar till tryck.

Här kommer lite sjuka bilder från Last ship home:

Jag slår vad om att det är människokött i grytan. Det måste det bara vara.





lördag 17 november 2012

It´s alive!!!


Mitt bloggande är åter från det döda. En blogg för dig som intresserar dig för litteratur och skrivande. Min förra blogg kan ni hitta här. Anledningen att jag startar en ny blogg är att denna ska fokusera mer på mitt stundande boksläpp. Så när någon frågar hur det med boksläppet så kan jag säga: kolla in bloggen. Bilderna som så vackert illustrerar min återkomst är från Junji Ito:s fantastiska skräckmanga Uzumaki – spiralerna.