tag:blogger.com,1999:blog-30826496833260592812024-02-06T21:48:54.116-08:00ProcessenViktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.comBlogger81125tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-91074128889830794062013-09-09T08:31:00.000-07:002013-09-09T08:32:28.283-07:00Reaktioner på "Han åt mitt hjärta"<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Nu är det hög tid att sammanfatta lite reaktioner på min senaste bok "<a href="http://www.adlibris.com/se/bok/han-at-mitt-hjarta-9789197787550" target="_blank">Han åt mitt hjärta</a>". Jag tror att jag ska ha länkat till alla texter i andra inlägg här på bloggen, så man kan lätt klicka sig till de hela recensionerna. De flesta är från bloggar men när de är från tidningar så har jag skrivit ut det.<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<i>Han åt mitt hjärta är en berättelse om rädsla. Om en akut
rädsla för våld och övergrepp. Om en långintensiv rädsla för att bli av med sin
försörjning och tvingas hanka sig fram genom att delta i förnedrande
arbetsmarknadsåtgärder eller ännu värre. Om en rädsla för sina egna förmågor,
för sin egen ilska, för vad man tar sig till när desperationen blir för stor.
En rädsla som är många gånger större hos den som dessutom råkar vara varulv. </i></div>
<div class="MsoNormal">
Arbetaren / Fredrik Edin</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Sexualitet, hat och kärlek genomsyrar allt och levereras
intelligent med ett effektivt språk. Genreblandningen skulle kunna ha blivit
spretig och för ambitiös men fungerar väldigt väl. </i></div>
<div class="MsoNormal">
BTJ / Erika Johansson</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Detta är en härlig liten skräckroman, en blandning av
intelligent samhällskritik och finstämd varulvsromantik. (…) Det är en historia
med våldsamma inslag men också ömsinta, filosofiska frågeställningar och
komiska kullerbyttor. </i></div>
Tinia <br />
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Det är en märklig men mycket välskriven roman som handlar om
Viktor, en ung ensam man i Malmö som praktiserar på ett bibliotek. Hans liv
förändras drastiskt när han börjar förvandlas till varulv. (…) Samtidigt
inleder Viktor och Henry ett förhållande med varandra. När de inte är ute och
river ihjäl folk ligger de hemma och myser och diskuterar Brecht och
Dostojevskij. Det är en kärlekshistoria som är fruktansvärt rå och destruktiv
samtidigt som den är ganska gullig.</i></div>
<div class="MsoNormal">
Aftonbladet / Kalle Holmqvist</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Om det låter intressant med varulvar, kött och sex, så har
ni här en bok för er. Som en barnförbjuden </i>Udda verklighet <i>med en touch av det
folk önskade att </i>fifty shades <i>kunde erbjuda. Haha!</i></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Ja, det är en väldigt rolig bok, faktiskt, i all sin makabra
snygghet. Kanske är det jag som har dålig humor, kanske är det Viktor Algren
som har riktigt bra humor (min).</i></div>
<div class="MsoNormal">
Feuerzeug</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Han åt mitt hjärta är en koncis och intensiv bok, lite som
en feberdröm av våld, sex och filosofi. (…) Jag gillar som sagt kontrasten
mellan Han åt mitt hjärta och den vanliga framställningen av varulvar i urban
fantasy. Jag gillar att den, trots Viktors samvetskval, är rå och hämningslös
och köttig och samtidigt lyckas vara humoristisk utan att det blir
löjeväckande.</i></div>
<div class="MsoNormal">
In another library</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Jag gillar verkligen den här boken. Karaktärerna är bra
gestaltade, våldet ligger på en lagom nivå och han hanterar hela varulvstraditionen
på ett bra sätt. Det är också kul att han tar klassamhällets och
Arbetsförnedringens alla krav och tvång och släpper ut det i en varulvssmittad
våldsorgie.</i></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Gestaltningen av Malmö är brilljant! Pildamsparken,
Stadsbiblioteket är såklart lätt igenkänningsbara men även Kirsebergs kyrka,
Burlövs Golfklubb och industrigatan får kärlek i varulvarnas jakt runt
Malmönatten.</i></div>
<div class="MsoNormal">
Socialist Simon</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Algrens prosa är elegant, ofta skir och vacker utan
krusiduller. Han placerar sina varulvar i Malmö och gör det till något väldigt
naturligt utan krystade förklaringar. Det är en text med intellektuella
ambitioner. Algren gör mer än att låta läsaren frossa i blod och tarmar (inte
för att bloddrypande inslag saknas!). </i></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Han åt mitt hjärta är en grym och vacker text och Viktor
Algren kan komma att göra mycket för att bredda svensk skräck. Om han vill.</i></div>
<div class="MsoNormal">
Swedish Zombie</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Algren skriver bra, och han skriver distanserat. Han åt mitt
hjärta är inget för den som vill sugas in i texten. "Författarens
illusion" bryts ständigt av vackra formuleringar, listiga liknelser och
referenser till samhälle och litteratur - men utan att för den sakens skull bli
ironiskt. Speciellt de intertextuella anspelningarna står som spön i backen.
Det är Trollkarlen från Oz, Josef K, Jean Genet, Dante, Harry Potter och
Grottekvarnen, för att nämna ett urval. Det är en litterär text som rör sig i
samklang med andra texter. </i></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Men ändå, och för att sammanfatta: varulvar i Malmö som
bildar stadsgerilla - idén är suverän. Det gör inte saken sämre att det är så
välskrivet.</i></div>
<div class="MsoNormal">
Henrik Johansson</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Det är också en ljuvlig bladvändare. Henrik Johansson menar
att Algren skriver distanserat och att det inte är något för den som vill sugas
in i texten. Jag vet inte riktigt vad han menar faktiskt. Att det är en
jag-berättelse som kommer i efterhand tycker jag mest ger den en lite
ödesbestämd klang. Och själv ville jag hela tiden läsa ett kapitel till. Jag
var absolut inte distanserad till texten utan sjönk in i den från första
stavelsen varje gång jag slog upp den. </i></div>
<div class="MsoNormal">
Världen ska brinna / Pål Eggert </div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Den svenska varulvsromanstammen är visserligen inte särskilt
stor, men </i>Han åt mitt hjärta<i> tillhör absolut toppskiktet inom den. </i></div>
<div class="MsoNormal">
Spektakulärt</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Å andra sidan gillar jag ju det provokativa. Jag börjar
redan tänka på alla människor jag vill ge den här boken till, fundera över
varför den inte fått mer uppmärksamhet, varför jag inte läser om den överallt?
Antagligen är det på grund av att Pluribus är en ideell förening med liten
bokutgivning som recensenterna på de stora tidningarna har missat den, vilket
är synd. Algren har trots allt gjort något unikt, något dödsföraktande och
stort här; bara det faktum att jag tänker och tycker så jävla mycket under
läsningen är ju ett bevis på detta. Spännande är det också, att ta del av hur
en människa förvandlas till en varulv. Blandningen av skräck och vardagsrealism
är inte ny, men den fungerar fantastiskt väl.</i></div>
<div class="MsoNormal">
Lina Arvidsson</div>
</div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-11485240674118157742013-07-30T06:01:00.003-07:002013-07-30T06:01:50.637-07:00Vuxenlitteratur<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
De lämnade biblioteket och tog en promenad i kvällen. "Jag fick reda på något idag", började Kit i samma stund som en sinnesförvirrad yngling hoppade fram bakom en buske och skrek: "<i>Tchetvjortoje izmerenije! Tchetvjortoje izmerenije!</i>"<br />
"J<i>ob tvoju mat</i>", suckade Yashmeen en aning uppgivet och gled undan hans grepp innan Kit han gå emellan. Den unge mannen försvann springande längs gatan. "Jag borde beväpna mig", sa hon.<br />
"Vad var det han skrek?"<br />
"'Fjärde dimensionen!'" sa hon. "'Fjärde dimensionen!'"<br />
"De är överallt nu för tiden. De kallar sig för 'Otzovister'. En ny undergrupp av kättare, den här gången mot Lenin och hans bolsjeviker - påstås vara antimaterialister, hängivna läsare av Mach och Ouspenskij, fanatiskt upptagna av något som <i>de</i> kallar 'den fjärde dimensionen'. Huruvida doktor Minkowski, eller någon annan matematiker, skulle känna igen den som en sådan, är en annan sak. Men de har med relativt små ansträngningar lyckats driva materialisterna i Genève till vansinne med den. Självaste Lenin påstås vara upptagen med att skriva en gigantisk bok där han försöker gendriva tanken på 'den fjärde dimensionen', med argumentet, såvitt jag förstår, att tsaren bara kan störtas i tre." <br />
<br />
Ur <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100120308" target="_blank"><i>Mot dagen</i></a> av Thomas Pynchon<br />
<br />
Ju längre jag kommer i detta gigantiska verk desto tydligare blir det att det är en <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186587218" target="_blank"><i>Liftarens Guide till galaxen</i></a> för vuxna. </div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-39758153934922805582013-07-20T01:53:00.000-07:002013-07-20T01:53:11.373-07:00Bokförläggaren<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
I förläggaren Krister Gidlunds lilla bok <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9178447623" target="_blank"><i>Bokförläggaren</i></a> berättar han med stor erfarenhet om bok- och förläggarbranschen. Han startade Gidlunds tillsammans med sin fru 1968 och var aktiv som förläggare fram till sin död 2010. Gidlunds introducerade bland annat Yasar Kemal på svenska och har gett ut över 2000 böcker.<br />
Så hur är då hans tillbakablick på yrket? Den är nostalgisk. Den är kritisk mot samtiden. Den har humor och den är gnällig. Allt var i princip bättre förr: utgivningen, relationen författare - förlag, bokhandlarna, förlagen, författarna, osv. osv. Gidlund argumenterar väl och han har många poänger, inte minst är det en intressant genomgång över hur gårdagens bokbransch var uppbyggd. Fasta bokpriser, bokhandlar med branschansvar, hederlighet mot förlagets författare, sånt som helt saknas nu för tiden.<br />
Mycket av boken är en kritik av marknaden dvs. marknadsekonomin. Den oreglerade marknaden som enbart är inriktad på profitmaximering. En intressant sak som händer med mig när jag läser är att jag blir lite förvånad. Den reglerade bokmarknaden med fasta priser (som jag aldrig upplevt) känns som en omöjlighet. Mina tankar har marknadsanpassats. Nu är det visserligen något som jag kan reflektera över och ompröva, men instinktivt är hinder för marknaden något som jag tänker hör till det förgångna. Så förstörd är man. Hinder för marknaden eller hinder mot marknaden borde istället vara framtiden. Ju mer marknad och friare kapitalism desto sämre får vi det. <i>Bokförläggaren</i> är en påminnelse om det.</div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-48041042774614039222013-07-14T09:50:00.001-07:002013-07-14T09:50:37.469-07:00Fight fire with fire<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
På den utmärkta bloggen In another library kan man läsa en <a href="http://inanotherlibrary.se/fight-fire-with-fire/" target="_blank">recension</a> av <i>Han åt mitt hjärta</i>. Bland annat sägs detta:<br />
<br />
"Han åt mitt hjärta <em>är en koncis och intensiv bok, lite som en
feberdröm av våld, sex och filosofi. Personligen gillar jag att boken
utforskar rovdjursnaturen och blodtörsten hos monstren på ett sätt som
inte är så vanligt i urban fantasy-genren."</em></div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-50289981663875627442013-07-13T05:20:00.000-07:002013-07-13T05:20:27.085-07:00Guy Debord i Berlin<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Berlin har en av mina absoluta favoriter bland bokhandlar. Den heter <a href="http://www.saintgeorgesbookshop.com/" target="_blank">St.Georges,</a> säljer engelska böcker och urvalet är fantastiskt. Rekommenderas! Köpte fyra böcker där vid mitt senaste besök i veckan. En av dom var Guy Debords<i> <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1844673537" target="_blank">Panegyric Volumes 1 & 2</a>.</i> Det är något tvångsmässigt över att jag måste köpa allt jag ser av Debord. <i>Panegyric</i> är hans memoarer, volym 1 är texter och volym 2 är bilder och citat som utvecklar texterna i volym 1. Man läser dom alltså helst parallellt.<br />
I översättarens geniala efterord (där han mycket beklagar sig över vilket helvete det är att översätta texten) så sammanfattas bokens teman väldigt bra:<br />
<br />
<i>This continual </i>shift<i> of meaning, witch is more or less evident in every single sentence, is present too in the general movement of the entire book. Thus the question of language is dealt with through strategy (chapter I); the passions of love through criminality (chapter II); the passing of time through alcoholism (chapter III); the attraction to places through their destruction (chapter IV); the fondness for subversion through the police backlash that it continually incurs (chapter V); growing old through the sphere of war (chapter VI); decay through economic development (chapter VII). </i><br />
<br />
Om du minst delar hälften av dessa intressen så borde du läsa den minst en gång. En behöver läsa den rätt många gånger för att verkligen ta till sig alla delar. Den är full av referenser och citat att kolla upp, meningarna är ofta dubbeltydiga, det finns helt enkelt mycket att upptäcka i läsningen. Sånt gillas!</div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-29021050844962774152013-07-12T03:40:00.003-07:002013-07-12T03:42:08.788-07:00Farfarsparadoxen<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
I morse höll jag på att bli dödad av mina böcker. En hylla med ca 50 böcker störtade ner från sin plats på väggen och skulle ha träffat mig i ryggen om jag inte haft ett så bra ryggstöd på min skrivstol. Det är som att olika delar av min inredning utkämpar ett krig bakom min rygg.<br />
<br />
Böckerna är mitt <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Damokles" target="_blank">Damoklessvärd</a>, det är farligt att vara författare (Eller så måste jag bara bli bättre på att skruva och fästa hyllor. Dramaqueen.).<br />
<br />
Den mycket sympatiska podcasten Farfarsparadoxen talar i sitt senaste avsnitt om skräcklitteratur och kommer in på <i>Han åt mitt hjärta</i>. <a href="http://farfarsparadoxen.se/?p=245" target="_blank">Lyssna gärna på den</a>!</div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-41846204824138152652013-07-11T02:38:00.000-07:002013-07-11T02:38:37.730-07:00Tystnad: odjur<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Henrik Johansson författare till den nyligen utgivna arbetarromanen <i>Av kött och blod</i> skriver fint om <i>Han åt mitt hjärta </i>på sin <a href="http://hjohansson.blogspot.se/2013/06/varulvsbogar-mordar-sverigedemokrater.html" target="_blank">blogg</a>. Henrik ställer en relevant fråga vad det gäller skrivande i sin text: hur skriver man ut tystnad?
<br />
Som av en händelse läste jag inlägget samtidigt som jag höll på med Andrej Belyjs <i>Petersburg</i> och fick genast ett exempel som iaf. jag tycker är briljant. Genom en enkel mening som liksom rör sig cirkulärt så får Belyj tiden att gå. <br />
<br />
<i>Det går sextio minuter på en timme; och en minut består i sin tur av sekunder; sekunderna gick och blev till minuter; tunga staplade sig minuterna, och släpade sig timmarna.</i><br />
<i>Tystnad. </i><br />
<br />
Så problemet är väl inte att det inte går utan att jag inte gjorde det tillräckligt bra. Det mesta går ju att göra med text.<br />
En annan sak jag tänkte på idag är uttrycket "obeskrivligt". Det är ju onekligen en beskrivning. Mindfuck. Odjur är en annan favorit. Är man för mycket djur så blir man ett odjur. Hur går det ihop?</div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-20186104339990585742013-07-03T00:58:00.000-07:002013-07-03T00:58:57.245-07:00Brutna löften<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Jag har en svaghet för <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Prerafaeliterna" target="_blank">Pre-Rafaeliterna</a> och deras romantiska måleri. Det är en på många sätt problematisk strömning i konsten. I huvudsak är det män som målar klassiskt vackra kvinnor, ofta med mytiska bakgrunder. Men samtidigt tycker jag att estetiken är fantastisk och målningarna är oftast helt sjukt välgjorda. Jag gillar även hur tavlorna är hela historier. En bok som introducerar flera av de största Pre-Rafaeliterna och presenterar tolkningar av dem är <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=3791347497" target="_blank"><i>The Pre-Rafaelite language of flowers</i></a> av Debra N. Mancoff. Nedan är Broken Vows målad av Philip Hermogenes Calderon, så här kan man t ex tolka den. Den rosa rosenknoppen som den dubbelspelande mannen håller upp inför den blonda kvinnan representerar ny kärlek och mannens växlande natur. Den svikna står bakom muren och håller sig för sitt krossade hjärta. Murgrönan är en hyllning till hennes fasta karaktär. Vid hennes fötter ligger ett guldarmband (syns inte så väl med denna upplösning), en kärleksgåva som hon nu har tappat. Armbandets trista metall kan inte mäta sig med naturens skönhet i den färgsprakande rosenknoppen.<br />
Den slokande vita Irisen i förgrunden symboliserar traditionellt förlorad kärlek och tyst lidande. Iris var gudinnan som ledde unga kvinnor från livet till döden.<br />
Om ni besöker London så se till att se denna målning i original på Tate Gallery. Mig hugger den i hjärtat varje gång. Innerst inne är jag en dramatisk romantiker precis lika mycket som jag är en pragmatisk marxist. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH_eb5CM_S9hZMtu58d0WkCdhHuWfeh6wuDx8r9kcuiIHk7ysOInzlKd0jOZI4TyoDbwGYJW_HUyoBhofA8ND6UyJTdRvZBAJNs5Um7RnuKGZgWm5NAvAZfC5mMSrPF2Ga2ntYHxyybSMk/s1184/Broken+Vows.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH_eb5CM_S9hZMtu58d0WkCdhHuWfeh6wuDx8r9kcuiIHk7ysOInzlKd0jOZI4TyoDbwGYJW_HUyoBhofA8ND6UyJTdRvZBAJNs5Um7RnuKGZgWm5NAvAZfC5mMSrPF2Ga2ntYHxyybSMk/s640/Broken+Vows.jpg" width="480" /></a></div>
<br /></div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-17023420666617683822013-07-02T02:21:00.000-07:002013-07-02T02:21:06.738-07:00Petersburg i St:Petersburg<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Det har varit en hel det St:Petersburg för mig den senaste veckan. Jag har nämligen läst Andrej Belyjs <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197371718" target="_blank"><i>Petersburg</i></a> under tiden som jag varit i St:Petersburg. Vilken stad! Och vilken bok!<br />
Det är svårt att bestämma sig var jag ska börja så jag recenserar de båda parallellt. Boken är ett symbolistiskt mästerverk från början av 1900-talet. Staden är ett kulturellt centrum och Rysslands fönster mot Europa från början av 1700-talet. I boken irrar de febrigaste ryssarna i ryska litteraturen omkring på gator och prospekt, det är bomber, anarkistgrupper och en stad i upplösning. Den stora bronsryttaren (Peter I) lever och jagar runt på gatorna. Belyj öser på med färger, intryck, drömmar och känslor. Att läsa <i>Petersburg</i> är som att gå runt i en impressionistisk målning med 40 graders feber. Det är bitvis fantastisk bra men ofta tycker jag att han borde dra ner på effekterna och koncentrera sig på historien han vill berätta. Bitvis blir det för mycket form och för lite innehåll. Det hindrar dock inte <i>Petersburg</i> från att vara en mycket speciell och bra bok.<br />
Verklighetens St:Petersburg då? Jag vet inte ens om det finns ett verklighetens St:Petersburg. Sedan tsar (diktator) Peter I bestämde att det skulle ligga en stad i träskmarkerna vid Nevas utlopp (1703 invigdes staden) så har den varit ett centrum för historia och kultur. Vart man än går så finns spår av drömmar, lidande, genialitet och förtryck. Katedraler (under förgyllningen av Isacs katedralens guldkupol dog 60 människor av giftiga ångor), tunnelbanan (sovjetbyggd, utrustad med enorma ljuskronor och utsmyckningar, som ett palats för arbetarna), litteraturen (Dostojevskij såg innan sin skenavrättning ljuset falla på Peter-Paul fästningens guldsspira och föreställde sig hur hans själ snart skulle glimra till på samma sätt och försvinna), Nevskij Prospekt (där Gogols näsor och överrockar irrat runt i panik), monumenten (segermonumentet över nazisternas belägring är ett fasansfullt vittne över Rysslands enorma offer under andra världskriget), allt i St:Petersburg andas och lever historia. Jag har aldrig tidigare fått samma känsla av att vara i centrum av ett imperium. Det är en mäktig känsla. Jag rekommenderar alla att besöka St:Petersburg. En sak jag dock inte kan rekommendera är peppar- och vitlöksvodka, den var riktigt vidrig. Honungs- och pepparvodka däremot, det var fantastiskt gott. <br />
<br /></div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-29592022506731750902013-06-24T01:30:00.001-07:002013-06-24T01:30:20.907-07:00Intervju i ArbetarenHan åt mitt hjärta kommer att gå som sommarföljetong i tidningen Arbetaren under sommaren. Inför denna historiska tilldragelse så publicerar tidningen en intervju med författaren. Den går även att läsa <a href="http://arbetaren.se/artiklar/varulven-som-stadsgerilla/" target="_blank">här på deras hemsida</a>. Riktigt obehagligt att läsa intervjuer med sig själv!Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-75708789005194427892013-06-23T08:58:00.004-07:002013-06-23T08:58:52.774-07:00Spektakulärt!På Spektakulärt-bloggen har det dykt upp en recension av <i>Han åt mitt hjärta</i>. <a href="http://www.spektakulart.se/viktor-algren-han-at-mitt-hjarta/" target="_blank">Läs den här!</a><br />
<br />
<em>"Den svenska varulvsromanstammen är visserligen inte särskilt stor, men </em>Han åt mitt hjärta<em> tillhör absolut toppskiktet inom den."</em><br />
<br />
Fint!<em> </em>Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-7752212660228570042013-06-12T10:45:00.000-07:002013-06-12T10:45:21.014-07:00Oplanerat läsandeDet roliga med att köpa böcker på loppis är att det ofta resulterar i ett oplanerat läsande. Som nu i söndags när jag hittade Kerstin Ekmans <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174292811" target="_blank">Grand final</a> <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100126853" target="_blank">i skojarbranschen</a> på Drottningtorgets loppis. Eftersom jag inte orkar släpa med mig det digra Pynchon luntan överallt så började jag även läsa i den och fick svårt att sluta. Nu är jag klar och jag tycker att det var en på många sätt genial bok. Ett punggrepp på autofiktionen som genre, mycket väl genomfört språkligt och tematiskt. Det handlar om författande och bokbranschen (skojarbranchen), samtidigt som det är både en Dr. Jekyll & Mr. Hyde historia och en historia om vänskap och försoning.<br />
Boken både driver med autofiktionen och utnyttjar skickligt dess möjligheter. Det ska ju självklart innehålla ett visst mått av personangrepp och detta fick mig att skratta:<br />
<br />
<i>Vår tids frontfigur klär sig som en trettiotalsgangster och vår största litterära gåta är om hans solbränna är äkta eller Max Factor Lasting Performance. Tänk er en tid då det bland de lekfulla steg fram en karl i rutig arbetarskjorta och sandaler och hävdade att han var en europeisk intellektuell. Det var länge sen någon vågat säga det ordet och de lekfulla samlades som hypnotiserade kaniner omkring honom. De for på gruppresa till Moskva (till Kina var det för dyrt) och kom hem med Lenins tal på LP-skiva och hans skrifter i pappband som de efter knappa tio år nattetid måste smyga ner i soprummet med. </i><br />
<br />
Nu är det ju inte Ekman som talar i boken (det är en roman som ni vet) men jag skulle ändå vilja utnämna henne till en av vår tids frontfigurer. Jag har svårt att tänka mig att någon annan nutida svensk författare hade kunnat skriva den här boken. Hade jag förstått vad uttrycket betydde så hade sagt att <i>gammal är äldst</i>. Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-43057045677604915472013-06-11T11:46:00.001-07:002013-06-11T11:46:48.120-07:00Dagens bok!<i>Han åt mitt hjärta</i> recenserades på hemsidan Dagens bok i söndags, <a href="http://dagensbok.com/2013/06/09/viktor-algren-han-at-mitt-hjarta/" target="_blank">read all about it!</a> När en recensent skriver ut frågor i texten så blir jag dock fundersam. Det är såklart retoriska frågor, men när dom handlar om något som jag har skrivit så tänker jag ju att de är ställda till mig. Så skulle någon vilja ha svar från mig så är det bara att höra av sig.<br />
<br />Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-31371480635766676112013-06-09T05:48:00.002-07:002013-06-09T05:48:40.144-07:00Arbetsplatsfräckisar Fick den här skickad till mig. Jag tar det som en komplimang!<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBvzDTakVNZKHOdrpqeGxg1q_ONwrZb6i3FQB3mF8Tv8BFpgXwI6LiL3ztswTHS2pvweMTU2IzBZkgK7Hw9mCbH5JOVBFjpFj2x4Cdjd3leK160ta4nreBgCZEoW6yjG8sl3E4lrG6M2M1/s1600/1000783_10151474639292196_1758878610_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBvzDTakVNZKHOdrpqeGxg1q_ONwrZb6i3FQB3mF8Tv8BFpgXwI6LiL3ztswTHS2pvweMTU2IzBZkgK7Hw9mCbH5JOVBFjpFj2x4Cdjd3leK160ta4nreBgCZEoW6yjG8sl3E4lrG6M2M1/s640/1000783_10151474639292196_1758878610_n.jpg" width="446" /></a></div>
<br />
<br />Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-76733938807395796322013-06-07T03:17:00.001-07:002013-06-07T03:17:27.761-07:00Aftonbladet tipsarPå Aftonbladet skrivs det fint om <i>Han åt mitt hjärta</i>. <a href="http://www.aftonbladet.se/kultur/article16877336.ab" target="_blank">Läs allt här!</a> Avslutningen gillade jag speciellt!<br />
<br />
<span class="abImageBlock"></span><i>"När de inte är ute och river ihjäl folk ligger
de hemma och myser och diskuterar <strong>Brecht </strong>och <strong>Dostojevskij</strong>. Det är en kärlekshistoria som är fruktansvärt rå och destruktiv samtidigt som den är ganska gullig. </i><br />
<em>Det går att läsa Han åt mitt hjärta symboliskt, eller som en fantasi. Bokens två varulvar är monster, men de övernaturliga seriemördarna är också barn av sin tid.</em><br />
<div class="abBodyText clearfix" id="abBodyText">
<i>Det grymma och i längden meningslösa våldet blir deras sätt att hantera sin egen maktlöshet."</i><br />
</div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-67638806953458512452013-05-29T13:11:00.001-07:002013-05-29T13:11:34.581-07:002 gånger dubblegångareEftersom jag håller på med en svintjock Thomas Pynchon bok för tillfället så blir skrivandet här ganska sporadiskt. Man jag har i alla fall hunnit parallelläsa två böcker som båda två heter <i>Dubbelgångaren</i>. Den första jag skriven av Dostojevskij och den andra av Jose Saramago. Vi kan börja med Fjodors: febriga ryssar, förväxlingar och ödesdigra etikettsbrott. Kanske inte en av hans bästa rent litterärt men den har helt klart sina poänger och Dostojevskij på gott humör är ju aldrig fel. Hann förresten med hans <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9177422872" target="_blank"><i>Vita nätter</i></a> också, den har undertiteln "en sentimental roman" men är nästan mer av en novell. En romantisk historia som mer liknar en skrivövning en något som han verkligen brann för och ville berätta. Bättre sammanhållen och mer bättre tematiskt genomförd än <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9177422163" target="_blank"><i>Dubbelgångaren</i></a> men mycket tråkigare. Båda böckerna är så klart, trots alla invändningar, mycket läsvärda! Jag bävar inför dagen då jag läst slut på allt Dostojevskij skrivit, vart ska jag då ta mig till?<br />
Jose Saramago däremot... Hans bok <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0156032589" target="_blank"><i>Dubbelgångaren</i></a> är ett riktigt sömnpiller! Hade höga förväntningar på honom, Nobelpristagare och allt! Gillar att hans skriver romaner som så tydligt har ett tema, alla blir blinda, folk slutar dö osv. Dubbelgångartemat är ju också intressant och tål att utvecklas. Men fy satan så trist boken är. Full av ovidkommande detaljer, en otrevlig huvudperson, dialogen är inskriven indirekt återberättad i den löpande texten. Man får inte en andningspaus, bara jämntjockt med tungt, trist berättande. Har lite kvar i boken och jag ska läsa klart den. Som Jay-Z säger:<br />
<br />
<i><span itemscope="" itemtype="http://schema.org/Lyric"><span class="line line-s" id="line_50">Yeah</span> Hove<span class="line line-s" id="line_51"> is back, life stories told through books</span></span></i><br />
<i><span itemscope="" itemtype="http://schema.org/Lyric"><span class="line line-s" id="line_52">Niggaz actin' like I gave you books</span>, <span class="line line-s hover" id="line_53">Like I told you read José Saramago. </span></span></i><br />
<i><span itemscope="" itemtype="http://schema.org/Lyric"><span class="line line-s hover" id="line_53">No</span> Hove<span class="line line-s hover" id="line_54"> did that so hopefully you won't have to go through that</span>
<span class="line line-s hover" id="line_55"> </span></span></i><br />
<i><span itemscope="" itemtype="http://schema.org/Lyric"><span class="line line-s hover" id="line_55">I was raised in the pro-jects, roaches and rats</span><span class="line line-s hover" id="line_56"></span></span></i><br />
<i><span itemscope="" itemtype="http://schema.org/Lyric"><span class="line line-s hover" id="line_56">Smokers out back, sellin' they mama's sofa</span></span></i><span itemscope="" itemtype="http://schema.org/Lyric"><span class="line line-s hover" id="line_56"></span> </span><br />
<br />
<span itemscope="" itemtype="http://schema.org/Lyric">Hade även en annan Saramago i bokhyllan som jag inte har läst. Den ska jag genast rensa ut, ty den kommer jag nog aldrig att vilja läsa. Om jag inte får minnesförlust och glömmer bort <i>Dubbelgångaren</i> (fast då är det ju egentligen ännu viktigare att den gallras, så jag inte gör samma misstag igen och måste plåga mig igenom den också).</span>Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-12817941924051336912013-05-22T12:55:00.001-07:002013-05-22T12:55:12.998-07:00Författaruppläsning<div style="text-align: left;">
Igår deltog jag på släppfesten av Henrik Johanssons bok <i>Av kött och blod</i> på en lokal pub. Jag läste lite ur <i>Han åt mitt hjärta</i> och köpte öl för pengarna som bokförsäljningen gav. Farligt att ha boksläpp på krogen. Jag läste även upp tre anledningar till att jag skrev min bok. Här kommer dom även på bloggen:</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<style> <!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"Times New Roman";
panose-1:0 2 2 6 3 5 4 5 2 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:auto;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:50331648 0 0 0 1 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman";
mso-ansi-language:SV;}
table.MsoNormalTable
{mso-style-parent:"";
font-size:10.0pt;
font-family:"Times New Roman";}
@page Section1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:72.0pt 90.0pt 72.0pt 90.0pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.Section1
{page:Sectio</style>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
1. Efter valet 2010 när SD kom
in i riksdagen och Alliansen fick fyra år till hade jag vänner som var så
uppgivna och deppiga att de grät. Jag ville både hämnas på borgare och rasister
och göra mina vänner glada. I min första bok, <i>Bollkastaren</i><span style="font-style: normal;">, ville jag hänga ut tidigare arbetsgivare. Eftersom
ingen av dom brydde sig så ville jag den här gången ge mig på de mest
lättstötta och rättshaveristiska personerna jag kände till: Sverigedemokrater.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
2. Längst bak i <i>Han åt mitt
hjärta</i><span style="font-style: normal;"> finns en litteraturlista på 22
böcker och två skivor som på något sätt figurerar i texten. Med skrivandet som
ursäkt kan jag motivera att lägga 200 spänn på ett 63 sidors häfte med
ordförande Mao-Tse Tungs dikter.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
3. Det är roligt att snöa in på
saker när och när man gör reseach så hittar man ofta konstig information. Om
jag inte hade skrivit boken hade jag kanske aldrig fått veta detta fakta om
Lenin: </div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
<i>”Björnen Lenin bodde en lång
tid i den Sibiriska urskogen. En general gav sig ut för att fånga björnen. Han
satte ut en tunna vodka i skogen, Lenin drack upp den och blev full. Den ryska
generalen fångade då in honom och tvingade honom att resa runt jorden och dansa
för honom. Till slut rymde Lenin-björnen, blev en människa, och nu hämnas han
på alla världens generaler.”</i></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin-right: -3.2pt;">
<br /></div>
Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-75623187310643340012013-05-19T02:38:00.000-07:002013-05-19T02:38:55.588-07:00Ögon i hans pung, ägg mellan hennes skinkorNu för tiden är det vanliga, om man vill bekänna sina mörka sidor, att skriva en självbiografi. Kan man inte skriva själv så kan man skriva tillsammans med en journalist. Man kan skriva om missbruk, <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172322284" target="_blank">besvärlig uppväxt</a> eller att man <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9175031779" target="_blank">legat med kungen</a>. Det finns tack och lov andra sätt att närma sig sitt inre och det man kan hitta där. Till exempel kan man göra som Georges Bataille gjort i sin bok<i> <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185000043" target="_blank">Ögats historia </a></i>från 1928. I <i>Ögats historia </i>ägnar sig två ungdomar åt sexuella lekar och mord. De ger sig hän åt bisarra ingivelser och hela tiden återkommer fuktiga glober: ögon, testiklar och ägg. Urin är även ett genomgående tema då det knappast kan låta bli att kissa på varandra. I sista kapitlet redogör författaren (eller berättaren) för de psykologiska orsakerna som kan ha legat bakom symboliken i historien. Om man väljer att tolka berättaren i sista kapitlet som författaren själv (vilket egentligen inte alls är självklart) kan man se boken som en bekännelse. En bekännelse av människan mörkaste tankar, kryddat med en rejäl dos tourettes syndrom. Det är oändligt mycket mer spännande sätt att närma sig mörkret och bearbeta det än via rutinmässigt skrivna självbiografier.<br />
Jag hittade mitt exemplar av Ögats historia second hand för 25 kronor och läste ut den på en eftermiddag. Helt klart värt! Den är bisarr, äcklig och intressant, dvs. allt man kan önska sig av en bok!<br />
<br />Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-52156086941999482862013-05-15T10:56:00.000-07:002013-05-15T10:56:14.729-07:00Författarnas författareSå nu var jag klar. Bredvid mig ligger <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9174292110" target="_blank">Roberto Bolanos 2666 </a>i all sin tjockhet. Innan jag läste den var mina känslor inför den: förväntan, respekt och nyfikenhet. Efter jag läst den är känslorna: tillfredsställelse, förundran och glädje.<br />
2666 är en helt fantastisk bok det vill jag göra klart från början. Den är spännande, otäck och krävande men samtidigt lekfull, rolig och djup på det sättet att det känns som om den är en hemlighet mellan mig och författaren.<br />
Det var tydligen Bolanos idé att dela upp bokens fem avsnitt till olika böcker. Ett beslut han tog för att kunna ge sina barn ekonomisk trygghet efter att han dött. Arvingarna beslöt dock att släppa verket samlat och det var en faslig tur. Delarna skulle nog uppfattas som allt för skilda om de inte satt samman. Även de nu sitter ihop får man ofta tänka sig dess samband. En ytlig läsning skulle säga att sambandet är den mexikanska gränsstaden Santa Teresa som sjunkit ner i ett mörker av våldtäkter och kvinnomord (del fyra "Brotten" handlar mest om detta och är fruktansvärt obehaglig läsning). Vill man så kan man dock hitta andra teman i boken. Ja, man kan hitta hur mycket som helst egentligen. Det är en enorm roman om tiden, historien, litteratur, Mexiko, Tyskland, akademiker, mördare, människor och hur de relaterar till varandra. Eftersom Bolano var vänsterintellektuell (troskist, anarkist) och det är en position jag känner mig hemma med så läser jag in kritiken, eller beskrivningen, av kapitalismen som ett genomgående tema. Det sägs att Bolano visste om att han skulle dö när han skrev boken och det är ett hård dom han lämnar efter sig med detta sitt sista verk. <br />
<br />
Ska jag skriva något om Bolanos stil? Den är som vanligt både exakt och svävande. Om man har något intresse av litteratur och skrivande så tror jag det är svårt att inte fascineras av hans hantverk. Flera gånger kommer jag på mig själv med att tänka att fy fan vad den formuleringen satt eller men vad gör han nu? Hur kan han komma undan med det där? Bolano är kanske författarnas författare, men till skillnad från musiker som gör musik för sina kollegor så tror jag att många kommer finna en pervers njutning i hans böcker.<br />
Jag måste slutligen bara dela med mig av ett exempel.<br />
<i><br /></i>
<i>"Men det hade funnits en obelisk en gång, när Santa Teresas stadsgräns gick längre in och Casa Negras var ett så att säga fristående samhälle. En obelisk av sten, eller rättare sagt tre stenar ovanpå varandra som bildade en figur som med lite fantasi eller humor kunde betraktas som en primitiv obelisk eller en obelisk ritad av ett lite barn som nyss lärt sig teckna, en monstruös bebis som bodde utanför Santa Teresa och vandrade runt i öknen och åt skorpioner och ödlor och aldrig sov."</i><br />
<br />
Genom att flyta in och ut i sina karaktärers medvetanden kan han mitt i en realistisk och saklig beskrivning slänga in guldkorn som detta. Jag återvände gång på gång till den här meningen. Det är inte bara en beskrivning och förklaring till namnet på en by eller tre stenar på varandra, det ryms så mycket mer i detta. Jag ryser när jag tänker på jättebabyn i öknen som aldrig sover. Jag vill läsa mer om den, men som så många gånger lämnas jag med min fantasi och känslan av att fy fan vad detta är bra.Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-13770332058705672202013-05-09T01:51:00.001-07:002013-05-09T01:51:49.625-07:00Min bästa bibliotekarieVi har alla en bibliotekarie i oss och här låter Danzig honom komma ut. Han har många varulvshistorier, alla dokumenterade, alla sanna...<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/weNO9k1TXS0?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-14480986687464817332013-05-06T12:08:00.002-07:002013-05-06T12:08:45.890-07:00Vad biblioteken får läsa<span id="ctl00_AjaxContent_ArticleDetail_ReviewRepeater_ctl00_ReviewLabel">Bibliotekstjänst har just kommit med sitt omdöme av boken. De håller väldigt hårt i rättigheter och blir arga om man publicerar deras omdömen någonstans där de inte får betalt för läsrättigheter. Detta bryr jag mig inte det minsta om men jag klipper ändå bort mitten eftersom det ändå mest var ett referat av handlingen. Det som blev kvar är då detta: </span><br />
<br />
<i><span id="ctl00_AjaxContent_ArticleDetail_ReviewRepeater_ctl00_ReviewLabel">I
bibliotekarien Viktor Algrens andra roman injiceras politisk aktivism i
det ockulta. Romanens Viktor är en ensamvarg som fyller livet med
litteratur. Men någonting är på väg att hända. (...)
Sexualitet, hat och kärlek genomsyrar allt och levereras intelligent med
ett effektivt språk. Genreblandningen skulle kunna ha blivit spretig
och för ambitiös men fungerar väldigt väl. </span></i><br />
<span id="ctl00_AjaxContent_ArticleDetail_ReviewRepeater_ctl00_ReviewLabel">- Erika Johansson.</span><br />
<br />
<span id="ctl00_AjaxContent_ArticleDetail_ReviewRepeater_ctl00_ReviewLabel"> Tack Erika!</span>Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-40269470356768577942013-05-03T11:01:00.001-07:002013-05-03T11:01:50.045-07:00En ny recensionPå Socialist Simons blogg kan man nu hitta en <a href="http://socialistsimon.blogg.se/2013/may/malmovarulvar.html" target="_blank">recension</a> av <i>Han åt mitt hjärta</i>. Det är lite spoiler alert på den men den är väldigt positiv. Jag försöker att ta åt mig av det positiva och inte haka upp mig på invändningar. Men det är svårt, ack så svårt. Jag säger till mig själv att det är er text nu. Min intention är precis lika giltig som era tolkningar. Dock sitter jag inne på en del saker som ni kanske inte gör. Som detta: <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.youtube.com/embed/SnndsH-3DDc?feature=player_embedded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-49886454013993079142013-04-23T00:56:00.002-07:002013-04-23T00:56:42.519-07:00En genial bokFör ett par veckor sedan kunde man hitta ett exemplar av Ronnie Busks roman <i>Änglaskuggor</i> på <a href="http://www.bokborsen.se/" target="_blank">Bokbörsen</a>. Nu finns det inga kvar för det som fanns har jag köpt. Det är till er stora olycka ty det är en helt fantastisk bok. Men den goda nyheten är att ni kan låna den av mig eller på något välsorterat bibliotek.<br />
Ronnie Busk var en ligist av den gamla skolan och han tillbringade (enligt de få källor jag hittat) en hel del av 60-talet på olika anstalter. Han är tydligt inspirerad av Jean Genet och brotten och homosexualiteten är även temat för <i>Änglaskuggor</i>. Hans huvudpersoner är unga män som stjäl bilar, slåss med kniv och tar knark. Det är en, ur samhället sett smutsig historia, fylld av våld, ångest och orättvisor. Ronnie ser dock andra saker. Han ser det vackra i de oregerliga ungdomarna. De är änglar i sin värld, okuvliga och uppriktiga till skillnad från anstalternas och rättsväsendets hycklare. Samhället vägrar se samspelet mellan brottslingar och rättsväsendet, hur de lever på brottslingarna och inte tvärt om. Samhällets godhet finns bara om det samtidigt kan måla ut några andra som onda. Dessa onda personer är de utslagna ungdomarna som Ronnie tillhör och försvarar. Skillnaden är att poliser, Svensson och advokater är hycklare. Detta är en inställning som rymmer mycket sanning även den inte erbjuder så många lösningar. Men det är inte heller det Ronnie vill. Han beskriver en verklighet och han gör det konsekvent och sitt perspektiv. Och det är bra. Riktigt bra.<br />
Homosexualiteten är det andra temat i boken. Den pendlar också mellan det mörka, smutsiga, farliga och det vackra och underbara. Ronnies språk är riktigt grovt och han tvekar inte för att vara grafisk i sina beskrivningar. I mitt tummade och fläckiga exemplar av boken har någon tidigare läsare även gjort hundöron vid de mest explicita akterna. Det är ett helt gäng och för en gångs skull låter jag hundöronen vara kvar. Vid bokens enda heterosexuella samlag har den tidigare läsaren dock inte vikt något blad. Det är rätt kul tycker jag.<br />
Den annan sak jag gillar är att Ronnie leker med formen. Den är skriven i ett "jag-perspektiv" men det är inte konsekvent, när det behövs följer han istället andra personer. Han hoppar i tiden, fram och tillbaka som det passar, leker med minnet. Ibland fastnar han i resonemang och snöar in på änglar, djävlar, pärlor och utvecklar skoningslöst sina resonemang. Det skadar inte heller att hans språk är en blandning mellan 50-tals söderslang och gamla testamentet. Det är svårt att tänka sig att detta är en debutroman.<br />
Ronnie har förutom <i>Änglaskuggor</i> skrivit i antologin <i>13 interner</i> och skrivit manus till filmen <i>Stortjuven</i>. Dessa måste genast kollas upp.<br />
<br />Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-6522684480300913702013-04-19T01:57:00.001-07:002013-04-19T03:40:41.743-07:00BarnförbjudetJag har väntat på den och nu kom den: en jämförelse mellan min bok och boken <i>Udda verklighet</i> av Nene Ormes. <i>"Som en barnförbjuden Udda verklighet med en touch av det folk önskade att fifty shades kunde erbjuda. Haha!".</i> Läs hela recensionen hos <a href="http://feuerzeug.wordpress.com/2013/04/18/han-at-mitt-hjarta/#comments" target="_blank">Feuerzeug</a>. <br />
<br />
Här följde tidigare ett kanske lite förvirrat inlägg om att jag vid ett svagt ögonblick kunde ha förolämpat Nene och vilka följder det kunde ha fått. Jag skickade en länk till henne och fick genast ett trevligt svar. Därför känns det bäst att plocka bort allt jag skrev. Nu känner jag mig lite dum och lite paranoid en känsla som man som författare nog får leva med.<br />
<br />Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3082649683326059281.post-71431817138555310682013-04-15T12:54:00.001-07:002013-04-15T12:54:49.587-07:00Våndan av recensionerSå nu har den äntligen kommit. Tiden då läsarna ska tycka till om det man har skrivit. En fruktansvärd tid och en underbar tid, en tid av ångest och av glädje. För mig är hela processen av skrivandet just dessa kast mellan hopp och förtvivlan men det blir aldrig lika tydlig som när det kommer till recensionerna. Jag blir så glad av att bli läst att det nästan är löjligt och en recension betyder att någon har läst och dessutom tänkt kring boken! Samtidigt vaktar jag min text som en grälsjuk drake vaktar skatten. Hur vågar någon TYCKA så om det jag har skrivit?! Men det är såklart därför boken har skickats ut till bloggar och tidningar. Författaren har gjort sitt och om hen inte lyckades förklara det hen ville i texten så ligger ansvaret helt på hen. Nu är det försent. Det blev det som det blev och det är fritt fram att tycka. Min intention är inte mer giltig än din tolkning. Det finns dock många som inte kan hålla sig till de där reglerna, läste om nån som sköt sin bok med revolver och skickade den till recensenten som sågat den. Vackert. Samtidigt är det socialt och offentligt självmord.<br />
<br />
Nu kan jag inte hålla mig länge: <a href="http://www.swedishzombie.com/2013/04/viktor-algren-han-at-mitt-hjarta.html" target="_blank">här kan ni läsa en recension</a>! Jag bugar mig för Swedish Zombie- bloggen och tackar för de fina omdömet.<br />
<br />
Så till den andra våndan av recensioner. Att skriva om någon annans verk. När jag började skriva om böcker här så bestämde jag mig för aldrig såga någon. Eller om jag ska vara negativ så ska det vara av en väldigt bra anledning. Därför kommer det ingen recension av den nya romanen om Göteborgskravallerna 2001 som just har släppts.Viktor Algrenhttp://www.blogger.com/profile/15662367150787328060noreply@blogger.com0