Reaktioner på "Han åt mitt hjärta"

Nu är det hög tid att sammanfatta lite reaktioner på min senaste bok "Han åt mitt hjärta". Jag tror att jag ska ha länkat till alla texter i andra inlägg här på bloggen, så man kan lätt klicka sig till de hela recensionerna. De flesta är från bloggar men när de är från tidningar så har jag skrivit ut det.

Han åt mitt hjärta är en berättelse om rädsla. Om en akut rädsla för våld och övergrepp. Om en långintensiv rädsla för att bli av med sin försörjning och tvingas hanka sig fram genom att delta i förnedrande arbetsmarknadsåtgärder eller ännu värre. Om en rädsla för sina egna förmågor, för sin egen ilska, för vad man tar sig till när desperationen blir för stor. En rädsla som är många gånger större hos den som dessutom råkar vara varulv.

Arbetaren / Fredrik Edin

Sexualitet, hat och kärlek genomsyrar allt och levereras intelligent med ett effektivt språk. Genreblandningen skulle kunna ha blivit spretig och för ambitiös men fungerar väldigt väl.

BTJ / Erika Johansson

Detta är en härlig liten skräckroman, en blandning av intelligent samhällskritik och finstämd varulvsromantik. (…) Det är en historia med våldsamma inslag men också ömsinta, filosofiska frågeställningar och komiska kullerbyttor.

Tinia

Det är en märklig men mycket välskriven roman som handlar om Viktor, en ung ensam man i Malmö som praktiserar på ett bibliotek. Hans liv förändras drastiskt när han börjar förvandlas till varulv. (…) Samtidigt inleder Viktor och Henry ett förhållande med varandra. När de inte är ute och river ihjäl folk ligger de hemma och myser och diskuterar Brecht och Dostojevskij. Det är en kärlekshistoria som är fruktansvärt rå och destruktiv samtidigt som den är ganska gullig.

Aftonbladet / Kalle Holmqvist

Om det låter intressant med varulvar, kött och sex, så har ni här en bok för er. Som en barnförbjuden Udda verklighet med en touch av det folk önskade att fifty shades kunde erbjuda. Haha!

Ja, det är en väldigt rolig bok, faktiskt, i all sin makabra snygghet. Kanske är det jag som har dålig humor, kanske är det Viktor Algren som har riktigt bra humor (min).

Feuerzeug

Han åt mitt hjärta är en koncis och intensiv bok, lite som en feberdröm av våld, sex och filosofi. (…) Jag gillar som sagt kontrasten mellan Han åt mitt hjärta och den vanliga framställningen av varulvar i urban fantasy. Jag gillar att den, trots Viktors samvetskval, är rå och hämningslös och köttig och samtidigt lyckas vara humoristisk utan att det blir löjeväckande.

In another library

Jag gillar verkligen den här boken. Karaktärerna är bra gestaltade, våldet ligger på en lagom nivå och han hanterar hela varulvstraditionen på ett bra sätt. Det är också kul att han tar klassamhällets och Arbetsförnedringens alla krav och tvång och släpper ut det i en varulvssmittad våldsorgie.

Gestaltningen av Malmö är brilljant! Pildamsparken, Stadsbiblioteket är såklart lätt igenkänningsbara men även Kirsebergs kyrka, Burlövs Golfklubb och industrigatan får kärlek i varulvarnas jakt runt Malmönatten.

Socialist Simon

Algrens prosa är elegant, ofta skir och vacker utan krusiduller. Han placerar sina varulvar i Malmö och gör det till något väldigt naturligt utan krystade förklaringar. Det är en text med intellektuella ambitioner. Algren gör mer än att låta läsaren frossa i blod och tarmar (inte för att bloddrypande inslag saknas!).

Han åt mitt hjärta är en grym och vacker text och Viktor Algren kan komma att göra mycket för att bredda svensk skräck. Om han vill.

Swedish Zombie

Algren skriver bra, och han skriver distanserat. Han åt mitt hjärta är inget för den som vill sugas in i texten. "Författarens illusion" bryts ständigt av vackra formuleringar, listiga liknelser och referenser till samhälle och litteratur - men utan att för den sakens skull bli ironiskt. Speciellt de intertextuella anspelningarna står som spön i backen. Det är Trollkarlen från Oz, Josef K, Jean Genet, Dante, Harry Potter och Grottekvarnen, för att nämna ett urval. Det är en litterär text som rör sig i samklang med andra texter.

Men ändå, och för att sammanfatta: varulvar i Malmö som bildar stadsgerilla - idén är suverän. Det gör inte saken sämre att det är så välskrivet.

Henrik Johansson

Det är också en ljuvlig bladvändare. Henrik Johansson menar att Algren skriver distanserat och att det inte är något för den som vill sugas in i texten. Jag vet inte riktigt vad han menar faktiskt. Att det är en jag-berättelse som kommer i efterhand tycker jag mest ger den en lite ödesbestämd klang. Och själv ville jag hela tiden läsa ett kapitel till. Jag var absolut inte distanserad till texten utan sjönk in i den från första stavelsen varje gång jag slog upp den.

Världen ska brinna / Pål Eggert

Den svenska varulvsromanstammen är visserligen inte särskilt stor, men Han åt mitt hjärta tillhör absolut toppskiktet inom den.

Spektakulärt

Å andra sidan gillar jag ju det provokativa. Jag börjar redan tänka på alla människor jag vill ge den här boken till, fundera över varför den inte fått mer uppmärksamhet, varför jag inte läser om den överallt? Antagligen är det på grund av att Pluribus är en ideell förening med liten bokutgivning som recensenterna på de stora tidningarna har missat den, vilket är synd. Algren har trots allt gjort något unikt, något dödsföraktande och stort här; bara det faktum att jag tänker och tycker så jävla mycket under läsningen är ju ett bevis på detta. Spännande är det också, att ta del av hur en människa förvandlas till en varulv. Blandningen av skräck och vardagsrealism är inte ny, men den fungerar fantastiskt väl.

Lina Arvidsson

Vuxenlitteratur

De lämnade biblioteket och tog en promenad i kvällen. "Jag fick reda på något idag", började Kit i samma stund som en sinnesförvirrad yngling hoppade fram bakom en buske och skrek: "Tchetvjortoje izmerenije! Tchetvjortoje izmerenije!"
"Job tvoju mat", suckade Yashmeen en aning uppgivet och gled undan hans grepp innan Kit han gå emellan. Den unge mannen försvann springande längs gatan. "Jag borde beväpna mig", sa hon.
"Vad var det han skrek?"
"'Fjärde dimensionen!'" sa hon. "'Fjärde dimensionen!'"
"De är överallt nu för tiden. De kallar sig för 'Otzovister'. En ny undergrupp av kättare, den här gången mot Lenin och hans bolsjeviker - påstås vara antimaterialister, hängivna läsare av Mach och Ouspenskij, fanatiskt upptagna av något som de kallar 'den fjärde dimensionen'. Huruvida doktor Minkowski, eller någon annan matematiker, skulle känna igen den som en sådan, är en annan sak. Men de har med relativt små ansträngningar lyckats driva materialisterna i Genève till vansinne med den. Självaste Lenin påstås vara upptagen med att skriva en gigantisk bok där han försöker gendriva tanken på 'den fjärde dimensionen', med argumentet, såvitt jag förstår, att tsaren bara kan störtas i tre."

Ur Mot dagen av Thomas Pynchon

Ju längre jag kommer i detta gigantiska verk desto tydligare blir det att det är en Liftarens Guide till galaxen för vuxna.

Bokförläggaren

I förläggaren Krister Gidlunds lilla bok Bokförläggaren berättar han med stor erfarenhet om bok- och förläggarbranschen. Han startade Gidlunds tillsammans med sin fru 1968 och var aktiv som förläggare fram till sin död 2010. Gidlunds introducerade bland annat Yasar Kemal på svenska och har gett ut över 2000 böcker.
Så hur är då hans tillbakablick på yrket? Den är nostalgisk. Den är kritisk mot samtiden. Den har humor och den är gnällig. Allt var i princip bättre förr: utgivningen, relationen författare - förlag, bokhandlarna, förlagen, författarna, osv. osv. Gidlund argumenterar väl och han har många poänger, inte minst är det en intressant genomgång över hur gårdagens bokbransch var uppbyggd. Fasta bokpriser, bokhandlar med branschansvar, hederlighet mot förlagets författare, sånt som helt saknas nu för tiden.
Mycket av boken är en kritik av marknaden dvs. marknadsekonomin. Den oreglerade marknaden som enbart är inriktad på profitmaximering. En intressant sak som händer med mig när jag läser är att jag blir lite förvånad. Den reglerade bokmarknaden med fasta priser (som jag aldrig upplevt) känns som en omöjlighet. Mina tankar har marknadsanpassats. Nu är det visserligen något som jag kan reflektera över och ompröva, men instinktivt är hinder för marknaden något som jag tänker hör till det förgångna. Så förstörd är man. Hinder för marknaden eller hinder mot marknaden borde istället vara framtiden. Ju mer marknad och friare kapitalism desto sämre får vi det. Bokförläggaren är en påminnelse om det.

Fight fire with fire

På den utmärkta bloggen In another library kan man läsa en recension av Han åt mitt hjärta. Bland annat sägs detta:

"Han åt mitt hjärta är en koncis och intensiv bok, lite som en feberdröm av våld, sex och filosofi. Personligen gillar jag att boken utforskar rovdjursnaturen och blodtörsten hos monstren på ett sätt som inte är så vanligt i urban fantasy-genren."

Guy Debord i Berlin

Berlin har en av mina absoluta favoriter bland bokhandlar. Den heter St.Georges, säljer engelska böcker och urvalet är fantastiskt. Rekommenderas! Köpte fyra böcker där vid mitt senaste besök i veckan. En av dom var Guy Debords Panegyric Volumes 1 & 2. Det är något tvångsmässigt över att jag måste köpa allt jag ser av Debord. Panegyric är hans memoarer, volym 1 är texter och volym 2 är bilder och citat som utvecklar texterna i volym 1. Man läser dom alltså helst parallellt.
I översättarens geniala efterord (där han mycket beklagar sig över vilket helvete det är att översätta texten) så sammanfattas bokens teman väldigt bra:

This continual shift of meaning, witch is more or less evident in every single sentence, is present too in the general movement of the entire book. Thus the question of language is dealt with through strategy (chapter I); the passions of love through criminality (chapter II); the passing of time through alcoholism (chapter III); the attraction to places through their destruction (chapter IV); the fondness for subversion through the police backlash that it continually incurs (chapter V); growing old through the sphere of war (chapter VI); decay through economic development (chapter VII).

Om du minst delar hälften av dessa intressen så borde du läsa den minst en gång. En behöver läsa den rätt många gånger för att verkligen ta till sig alla delar. Den är full av referenser och citat att kolla upp, meningarna är ofta dubbeltydiga, det finns helt enkelt mycket att upptäcka i läsningen. Sånt gillas!

Farfarsparadoxen

I morse höll jag på att bli dödad av mina böcker. En hylla med ca 50 böcker störtade ner från sin plats på väggen och skulle ha träffat mig i ryggen om jag inte haft ett så bra ryggstöd på min skrivstol. Det är som att olika delar av min inredning utkämpar ett krig bakom min rygg.

Böckerna är mitt Damoklessvärd, det är farligt att vara författare (Eller så måste jag bara bli bättre på att skruva och fästa hyllor. Dramaqueen.).

Den mycket sympatiska podcasten Farfarsparadoxen talar i sitt senaste avsnitt om skräcklitteratur och kommer in på Han åt mitt hjärta. Lyssna gärna på den!

Tystnad: odjur

Henrik Johansson författare till den nyligen utgivna arbetarromanen Av kött och blod skriver fint om Han åt mitt hjärta på sin blogg. Henrik ställer en relevant fråga vad det gäller skrivande i sin text: hur skriver man ut tystnad?
Som av en händelse läste jag inlägget samtidigt som jag höll på med Andrej Belyjs Petersburg och fick genast ett exempel som iaf. jag tycker är briljant. Genom en enkel mening som liksom rör sig cirkulärt så får Belyj tiden att gå.

Det går sextio minuter på en timme; och en minut består i sin tur av sekunder; sekunderna gick och blev till minuter; tunga staplade sig minuterna, och släpade sig timmarna.
Tystnad.

Så problemet är väl inte att det inte går utan att jag inte gjorde det tillräckligt bra. Det mesta går ju att göra med text.
En annan sak jag tänkte på idag är uttrycket "obeskrivligt". Det är ju onekligen en beskrivning. Mindfuck. Odjur är en annan favorit. Är man för mycket djur så blir man ett odjur. Hur går det ihop?