Förlaget hypar!

Nu är det officiellt! Pluribus förlag har lagt upp en blänkare om boksläppet, läs här! Passa även på att kolla in förlagets andra böcker. Mycket bra där!

Att dela en flaska absint med sin förläggare

Att få chansen att yttra orden jag ska luncha med min förläggare är förmodligen en av de starkaste drivkrafterna bakom de flesta författarskap. Det ligger något magiskt i det, de uppfyller en dröm och bekräftar en författaridentitet på ett sätt som få andra saker gör. Rent politiskt tycker jag att det mesta vi idag bygger vår identitet på är kontraproduktivt och hämmande. Må det vara parförhålladet eller äktenskapet, vår titel eller arbetsuppgift, konsumtionsmönster, subkultur etc. Oavsett det så har jag själv ändå ansträngt mig mycket för att få chansen att yttra just den magiska frasen: jag ska luncha med min förläggare. 

När Bollkastaren skulle ges ut ställde jag som krav att jag skulle bli bjuden på lunch av någon från förlaget. Ett ganska ödmjukt krav i och med att jag snarare fick gå in med pengar i det projektet än att jag fick betalt. Men jag fick min lunch och kunde förnöjt pilla in frasen i samtal under flera dagar (vad gör du nästa vecka? - Då ska jag luncha med min förläggare. Vad gjorde du igår? - Då lunchade med min förläggare osv.)

I fredag fick jag istället chansen att dela en flaska absint med min förläggare. Jag fick även möjligheten att stoppa min förläggare från att kasta en gatsten genom ett skyltfönster. Det var en trevlig kväll även jag inte fick chansen att rädda min förläggare från att bli biten i ansiktet av en professor i metafysik. Jag kanske inte har helt en distans till min förläggare som många andra författare har. Men när jag hör om min granne som just ska släppa en roman om Göteborgskravallerna 2001 (släpps i mars - självklart kommer jag att skriva om den här) och hans problem med förlaget så blir jag ändå nöjd. Titeln är inte den han tänkte och omslaget är också helt fel. Självklart diskuterar jag sånt med mitt förlag men principen är ändå alltid att jag själv har sista ordet. Det hade jag förmodligen inte haft jämnt emot ett större förlag som investerat mer pengar i att göra en produkt av mina ord. Dessutom: vad är fetast? En middag med någon vars relation till dig bygger på ekonomiska faktorer eller ett jämlikt möte över en flaska starksprit och tal om Adornos syn på borgerliga intellektuella?