Brutna löften

Jag har en svaghet för Pre-Rafaeliterna och deras romantiska måleri. Det är en på många sätt problematisk strömning i konsten. I huvudsak är det män som målar klassiskt vackra kvinnor, ofta med mytiska bakgrunder. Men samtidigt tycker jag att estetiken är fantastisk och målningarna är oftast helt sjukt välgjorda. Jag gillar även hur tavlorna är hela historier. En bok som introducerar flera av de största Pre-Rafaeliterna och presenterar tolkningar av dem är The Pre-Rafaelite language of flowers av Debra N. Mancoff. Nedan är Broken Vows målad av Philip Hermogenes Calderon, så här kan man t ex tolka den. Den rosa rosenknoppen som den dubbelspelande mannen håller upp inför den blonda kvinnan representerar ny kärlek och mannens växlande natur. Den svikna står bakom muren och håller sig för sitt krossade hjärta. Murgrönan är en hyllning till hennes fasta karaktär. Vid hennes fötter ligger ett guldarmband (syns inte så väl med denna upplösning), en kärleksgåva som hon nu har tappat. Armbandets trista metall kan inte mäta sig med naturens skönhet i den färgsprakande rosenknoppen.
Den slokande vita Irisen i förgrunden symboliserar traditionellt förlorad kärlek och tyst lidande. Iris var gudinnan som ledde unga kvinnor från livet till döden.
Om ni besöker London så se till att se denna målning i original på Tate Gallery. Mig hugger den i hjärtat varje gång. Innerst inne är jag en dramatisk romantiker precis lika mycket som jag är en pragmatisk marxist.