Underhållning och att göra

Hönskören i Aase Bergs Liknöjd fauna underhöll mig hela långa vägen hem från arbetet. Poesi alltså. Att sätta fina ord på skittankar. Men ibland kan det vara riktigt bra. Som när förvirrade hönor bygger ett nytt hierarkiskt samhälle efter den kapitalistiska apokalypsen. Ett smakprov:

Höns Kvalifikation CV:
Ni är inte som Vi Genbank. Fri
företagsamhet i genitalen. Ni där som inte
är genbank, ni förvridningskommunikativa
tamdjur med lojalitetsliknande förhållanden
till människospöken. Tro inte för ett
ögonblick att ni kan vara enskild Häst &
Hund. Vi är den fritt flytande folksjälens
Panorama över Samarbetet. Vi Samarbetar
Överallt och Alla. Vi uppmundrar
medvetandet kring kvalitetssäkring. Vi
avstår från Insmickra med sällskapshjur. Vi
fortplantar Arbetslinjen. Och allt dujaget vill
är äta Häst & Hundens en faldiga endolfiner.

Nu kommer Brättare, förf, mnskl faktorn.
Som infjädrar självkonceptet ett kapitel så är
det bra sen Eller hur.


Så har vi att göra listan. Det som är i fetstil är fixat (vissa saker är halvklara):

- Skriva klart manus
- Föra in sista rättningarna
- Läsa manus en sista gång
- Korrekturläsning (av proffs)
- Baksidestext
- Omslag
- Distributionskontakt
- Formalia (ISBN osv.)
- Sättning
- Trycka
- Utskick

Baksidestext: BOMB!

En sen lördagskväll för ett par veckor sedan skickar jag ett mail till serietecknaren och författaren Henrik Bromander (Smålands mörker, Det händer här, Världens ende osv.) och frågar om han vill skriva en baksidestext till mitt manus. Han läser mitt manus (en andra gång) och levererar sedan en sjukt peppig baksidestext. Så nu kan jag bocka av baksidestext från att-göra-listan! Det hade inte alls känts bra att behöva skriva baksidestext själv. Där går nog till och med min skamgräns!
Goda gärningar ska skickas vidare, så om någon där ute någonsin skulle vilja ha hjälp med att skriva en baksidestext så är det bara att höra av sig. Kom ihåg detta när jag jag blir en erkänd författare!

Den enes bröd den andres död

Ju mer debutant man är ju mer behöver man ett stort förlag. Både för att nå ut, få läsare men samtidigt också för att få redaktionell hjälp samt den legitimitet det ger att bli erkänd av ett stort förlag. Det ses helt enkelt en kvalitetsstämpel. Men om man har insikt i samtida bokutgivning och bokmarknad så blir det snabbt uppenbart att kvalitetsstämpeln inte är någon kvalitetsstämpel att tala om. Det enda som har godkänts är manuset/idéns möjlighet som produkt. 
Att stora förlag sällan går i bräschen för nya stilar eller strömningar finns det också otaliga exempel på. Det finns snarare otaliga exempel på hur tröttsamt marknadsföringstänk tvingat in både författare och böcker i ett genretänk som ofta är motsatsen till kreativitet. Att suga upp och kommersialisera är konsekvens av kapitalismen och den skär över alla fält. Inte minst bokutgivning.
Samtidigt släpps det alldeles för mycket böcker och det mesta är skräp. Vissa vill inte sätta barn till denna hemska värld. Själv vill jag egentligen inte sätta fler böcker till världen. Att ha stora kommersiella förlag som grindvakter är dock problematiskt, mest för att de är skitdåliga på det.

Nu kommer ett skämt för att lätta upp stämningen:

 

 

Så skulle jag inte vilja att ett stort förlag släppte min bok om jag fick erbjudandet? Klart jag skulle! Och det är det trumfkortet förlagen sitter på. Man vill ju inte bita den hand som eventuellt skulle kunna föda en. Det är nog mer regel än undantag att författare ser sig själva som i en beroendeställning mot förlagen. Självklart är det tvärtom. Inget förlag skulle klara sig utan de som skriver. På ett sätt kan man se varje refusering som något gott; detta var en idé som svårligen gick att göra pengar på. Det kan också vara en form av kvalitetstsstämpel.

Omslaget är bättre än boken

Apropå omslag (alltså ordet "apropå" kvalar nog in som det fulaste svenskan har, samtidigt är det så fult att det gått hela varvet runt och blivit lite schyst igen) så måste jag dela med mig av denna pärla. Emmanuel Carreres Gothic romance. En roman om Mary Shelly och tillkomsten av hennes Frankenstein. Tyvärr är boken snudd på outhärdlig att läsa men omslaget är så sjukt snyggt!

Lugubert förfarande

Åh äntligen! Jag har varit så sjukt peppad på Bodil Malmstens skrivbok ända sedan jag hörde att hon hade en på gång. Och så plötsligt dyker den upp, Så gör jag : konsten att skriva! Den hamnar omedelbart överst på läslistan. Trots att jag genast måste läsa tredje Game of thrones boken innan den nya säsongen börjar. Återkommer och berättar exakt hur bra Bodils bok är när jag fått hem den och läst den.
Idag har det inte riktigt gått framåt med skrivandet men jag hittade en väldigt vacker formulering i Fyrväktaren av Jeanette Winterson. Den ska jag genast stjäla. Ibland blir man väldigt inspirerad av ord man hittar. Besviken dock att ingen har reagerat på att jag stal ordet "luguber" från Klas Östergrens Gentlemen och satte det i Bollkastaren. Känner att jag når nya höjder av nörderi hela tiden...

Omslag, spritpepp och skrivtips

Omslaget är beställt och det lär bli sjukt snyggt. E som ska rita det har en tumblr som där man kan hitta massa saker han gjort. Titta här. Om du inte orkar klicka så har jag klistrat in ett exempel här:

Det ska bli mycket roligt att se vad han svänger ihop åt mig.

Nu är jag på sida 71 och imorgon ska jag göra sjukt många sidor. Fan, det känns som om den här versionen kommer att bli riktigt bra. Jag läser vissa delar och skäms nästan inte alls. Ett mycket högt betyg.
Förresten ett bra tips för att korra/omarbeta sin egen text som man läst för många gånger:
Läs upp den högt. Mycket lättare att hitta fel och känna när rytmen i meningarna haltar.

Det var allt för idag. Ses kanske ute i svängen i natt!

Mina... hrm... "vänner"

Nu har jag lagt till en lista med "mina vänner" till bloggen. Att det står "mina vänner" är extra tragiskt eftersom jag bara har en vän på min lista (är det ens en lista om bara en vän/blogg/person är med?). Jag skulle gärna ta in tips på intressanta sidor osv. men jag vet hur svårt det är att få någon att kommentera på bloggar. Min teori är att Breivik har skrämt bort alla vettiga personer från kommentarfälten. Vem vill vara en kommentarfältherre? Inte ens dom själva.
Jag gissar på att man får ungefär en kommentar per 500 läsningar. Förhållandet är förmodligen omvänt i andra kretsar men i så är det för en okontroversiell typ som jag i mediebrusets bakvatten.
I alla fall! Henrik som jag faktiskt har länkat till har en väldigt sympatisk skriv- och läsblogg, väl värd att följa. Man skulle kunna säga att han är en vuxen version av mig.

Maoismen gjorde precis sin intåg i Mo Yans bok, jag har kommit till sida 62 i manusarbetet och jag blev nästan rekryterad till "Top Model" på jobbet. Livet är oupphörligen intressant.

Så. Skriv nu i kommentarerna vilka sidor jag ska bli vän med.