Efter att tidigare i höst plågat mig igenom E L James bok (jag tänker inte länka till den för då får den som den vill!) tänkte jag att jag ville läsa en välskriven version som jag skulle kunna tipsa om istället. Ur bokhyllornas djup letade jag fram Pauline Réages "Berättelsen om O" och sedan följde en veckas emotionell berg-och-dal-bana när jag läste den till och från jobbet.
Den är vackert skriven i kontrast mot innehållet. Intressant i en diskussion om friheten i underkastelse och det ömsesidiga beroendet mellan herre och slav. Men ibland blir man trött på att försöka ha överseende och tolka in det subversiva i Vertigo förlags inte särskilt spännande erotiska klassiker. Att ha huvudpersoner som gör dumma saker (mot bättre vetande) och plågas är ett grepp som rent berättartekniskt ofta funkar väldigt bra. Man hoppas, hoppas, hoppas att O ska göra något oväntat, men självklart går det bara utför. Jag är helt för läsning som är omtumlande och utmanande men den här gången var jag kanske på fel humör. Den här boken gjorde mig lite ledsen. Visst finns det en mörker att utforska i sexualiteten och visst kan det vara spännande och intressant med dom som gör det. Men just för tillfället vill jag citera en klok gammal man: Om man tycker om någon så ska man väl inte slå den. Så naiv och banal tänker jag kosta på mig att vara och appropå "Berättelsen om O" kan man även utveckla visdomen: Om man tycker om någon så ska man väl inte brännmärka, låsa in eller ge bort nyttjande rätten till personens anal och kedja fast dess underliv.
Saker är mer komplex än så som du beskriver. Rent ärligt måste jag få säga att människor som bara kan se saker på ett sätt, är skrämmande.
SvaraRaderaDet finns normer ja, vad som är typiskt för de flesta människor dvs.
Men det finns alltid de som inte följer det mest typiska för majoriteten..
Som är annorlunda. fungerar annorlunda.
Vad är det som är så svårt att förstå med detta?
Alla måste vi leva med oss själva och hur vi är, lära oss att hitta sig själv,
men det tycks verka som att det enbart är okej att hitta sig själv
om man är stöpt i precis samma form som de flesta andra är.
Annars är det något fel..
Alla har vi vår väg att vandra.
Detta är något alla måste förstå.
Sen att just min väg, eller min grannes väg, eller någon annans väg, skiljer sig från någon annans,
Det är en del av lärdomen i att leva på denna planet..
Roligt med en ny kommentar på ett gammalt inlägg!
RaderaJag tänkte senast häromdagen på "Berättelsen om O" (intressanta böcker återkommer man ju gärna till), och att läsa den som metafor för förälskelse. Då kan man ju ha mer distans till texten och säkert inte uppleva den som lika fysiskt obehaglig. Men ändå, jag tycker att väldigt mycket i texten är obehagligt att läsa och att kalla mig för oförstående jämtemot andra personer på grund av det känns kanske lite som att ta i. Jag fördömmer ingen och jag är väl medveten om att vi är annorlunda och gillar olika saker. Jag skrev mina spontana refektioner över en bok som jag läst och jag skulle aldrig drömma om att fördömma någon persons sexualitet så länge den är baserad på samtycke.
Intressant att du känner behovet av att berätta lärdomar om livet för mig. Kanske har du många insikter som jag saknar. Men du får sikta lite högre än att komma med floskler som: "alla har vi vår väg att vandra". Bättre kan du, det är jag säker på.