Nu är det hög tid att sammanfatta lite reaktioner på min senaste bok "Han åt mitt hjärta". Jag tror att jag ska ha länkat till alla texter i andra inlägg här på bloggen, så man kan lätt klicka sig till de hela recensionerna. De flesta är från bloggar men när de är från tidningar så har jag skrivit ut det.
Han åt mitt hjärta är en berättelse om rädsla. Om en akut
rädsla för våld och övergrepp. Om en långintensiv rädsla för att bli av med sin
försörjning och tvingas hanka sig fram genom att delta i förnedrande
arbetsmarknadsåtgärder eller ännu värre. Om en rädsla för sina egna förmågor,
för sin egen ilska, för vad man tar sig till när desperationen blir för stor.
En rädsla som är många gånger större hos den som dessutom råkar vara varulv.
Arbetaren / Fredrik Edin
Sexualitet, hat och kärlek genomsyrar allt och levereras
intelligent med ett effektivt språk. Genreblandningen skulle kunna ha blivit
spretig och för ambitiös men fungerar väldigt väl.
BTJ / Erika Johansson
Detta är en härlig liten skräckroman, en blandning av
intelligent samhällskritik och finstämd varulvsromantik. (…) Det är en historia
med våldsamma inslag men också ömsinta, filosofiska frågeställningar och
komiska kullerbyttor.
Tinia
Det är en märklig men mycket välskriven roman som handlar om
Viktor, en ung ensam man i Malmö som praktiserar på ett bibliotek. Hans liv
förändras drastiskt när han börjar förvandlas till varulv. (…) Samtidigt
inleder Viktor och Henry ett förhållande med varandra. När de inte är ute och
river ihjäl folk ligger de hemma och myser och diskuterar Brecht och
Dostojevskij. Det är en kärlekshistoria som är fruktansvärt rå och destruktiv
samtidigt som den är ganska gullig.
Aftonbladet / Kalle Holmqvist
Om det låter intressant med varulvar, kött och sex, så har
ni här en bok för er. Som en barnförbjuden Udda verklighet med en touch av det
folk önskade att fifty shades kunde erbjuda. Haha!
Ja, det är en väldigt rolig bok, faktiskt, i all sin makabra
snygghet. Kanske är det jag som har dålig humor, kanske är det Viktor Algren
som har riktigt bra humor (min).
Feuerzeug
Han åt mitt hjärta är en koncis och intensiv bok, lite som
en feberdröm av våld, sex och filosofi. (…) Jag gillar som sagt kontrasten
mellan Han åt mitt hjärta och den vanliga framställningen av varulvar i urban
fantasy. Jag gillar att den, trots Viktors samvetskval, är rå och hämningslös
och köttig och samtidigt lyckas vara humoristisk utan att det blir
löjeväckande.
In another library
Jag gillar verkligen den här boken. Karaktärerna är bra
gestaltade, våldet ligger på en lagom nivå och han hanterar hela varulvstraditionen
på ett bra sätt. Det är också kul att han tar klassamhällets och
Arbetsförnedringens alla krav och tvång och släpper ut det i en varulvssmittad
våldsorgie.
Gestaltningen av Malmö är brilljant! Pildamsparken,
Stadsbiblioteket är såklart lätt igenkänningsbara men även Kirsebergs kyrka,
Burlövs Golfklubb och industrigatan får kärlek i varulvarnas jakt runt
Malmönatten.
Socialist Simon
Algrens prosa är elegant, ofta skir och vacker utan
krusiduller. Han placerar sina varulvar i Malmö och gör det till något väldigt
naturligt utan krystade förklaringar. Det är en text med intellektuella
ambitioner. Algren gör mer än att låta läsaren frossa i blod och tarmar (inte
för att bloddrypande inslag saknas!).
Han åt mitt hjärta är en grym och vacker text och Viktor
Algren kan komma att göra mycket för att bredda svensk skräck. Om han vill.
Swedish Zombie
Algren skriver bra, och han skriver distanserat. Han åt mitt
hjärta är inget för den som vill sugas in i texten. "Författarens
illusion" bryts ständigt av vackra formuleringar, listiga liknelser och
referenser till samhälle och litteratur - men utan att för den sakens skull bli
ironiskt. Speciellt de intertextuella anspelningarna står som spön i backen.
Det är Trollkarlen från Oz, Josef K, Jean Genet, Dante, Harry Potter och
Grottekvarnen, för att nämna ett urval. Det är en litterär text som rör sig i
samklang med andra texter.
Men ändå, och för att sammanfatta: varulvar i Malmö som
bildar stadsgerilla - idén är suverän. Det gör inte saken sämre att det är så
välskrivet.
Henrik Johansson
Det är också en ljuvlig bladvändare. Henrik Johansson menar
att Algren skriver distanserat och att det inte är något för den som vill sugas
in i texten. Jag vet inte riktigt vad han menar faktiskt. Att det är en
jag-berättelse som kommer i efterhand tycker jag mest ger den en lite
ödesbestämd klang. Och själv ville jag hela tiden läsa ett kapitel till. Jag
var absolut inte distanserad till texten utan sjönk in i den från första
stavelsen varje gång jag slog upp den.
Världen ska brinna / Pål Eggert
Den svenska varulvsromanstammen är visserligen inte särskilt
stor, men Han åt mitt hjärta tillhör absolut toppskiktet inom den.
Spektakulärt
Å andra sidan gillar jag ju det provokativa. Jag börjar
redan tänka på alla människor jag vill ge den här boken till, fundera över
varför den inte fått mer uppmärksamhet, varför jag inte läser om den överallt?
Antagligen är det på grund av att Pluribus är en ideell förening med liten
bokutgivning som recensenterna på de stora tidningarna har missat den, vilket
är synd. Algren har trots allt gjort något unikt, något dödsföraktande och
stort här; bara det faktum att jag tänker och tycker så jävla mycket under
läsningen är ju ett bevis på detta. Spännande är det också, att ta del av hur
en människa förvandlas till en varulv. Blandningen av skräck och vardagsrealism
är inte ny, men den fungerar fantastiskt väl.
Lina Arvidsson
Sedär, min lilla utvikning om din roman. Jag gillar att In another library beskriver din roman som "köttig", hon skrev samma sak om Borde vara död. Man kan förresten inte länka till min blogg härifrån eftesom du inte lagt upp det där citatet från Världen ska brinna tidigare, men det avhjälper vi med det här lilla inlägget. Ska bli kul att ses på den där diskussionspanelen på Kirsebergs bibliotek.
SvaraRadera