Nu för tiden är det vanliga, om man vill bekänna sina mörka sidor, att skriva en självbiografi. Kan man inte skriva själv så kan man skriva tillsammans med en journalist. Man kan skriva om missbruk, besvärlig uppväxt eller att man legat med kungen. Det finns tack och lov andra sätt att närma sig sitt inre och det man kan hitta där. Till exempel kan man göra som Georges Bataille gjort i sin bok Ögats historia från 1928. I Ögats historia ägnar sig två ungdomar åt sexuella lekar och mord. De ger sig hän åt bisarra ingivelser och hela tiden återkommer fuktiga glober: ögon, testiklar och ägg. Urin är även ett genomgående tema då det knappast kan låta bli att kissa på varandra. I sista kapitlet redogör författaren (eller berättaren) för de psykologiska orsakerna som kan ha legat bakom symboliken i historien. Om man väljer att tolka berättaren i sista kapitlet som författaren själv (vilket egentligen inte alls är självklart) kan man se boken som en bekännelse. En bekännelse av människan mörkaste tankar, kryddat med en rejäl dos tourettes syndrom. Det är oändligt mycket mer spännande sätt att närma sig mörkret och bearbeta det än via rutinmässigt skrivna självbiografier.
Jag hittade mitt exemplar av Ögats historia second hand för 25 kronor och läste ut den på en eftermiddag. Helt klart värt! Den är bisarr, äcklig och intressant, dvs. allt man kan önska sig av en bok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar