onsdag 19 december 2012

9 månader - symbolisk tid

Lev Grossman (nu drar många som känner mig en djup suck - Lev Grossman igen! Var vi inte klara med det här tjatet om Lev Grossman?) har skickat ut ett nytt nyhetsbrev! Grossman är för er som inte vet författaren bakom en av väldens bästa böcker The Magicians och uppföljaren The Magician king. Inte oväntat innehåller det en del information om hans nästa och sista del i triologin The Magicians land (arbetstitel). En sak tycket jag var intressant appropå skrivprocesser:

"People ask me a lot about the status of the third Magicians book, which I'm still 
calling The Magician’s Land. I’ve been quiet about it, because -- for reasons that 
are practically impossible to explain—it has taken a really long time to make the 
deal to publish it. This isn’t anyone’s fault. Or it may possibly be mine. It took 
me a long time to nail down my plan for this book and what I wanted it to be about. 
I spent about 9 months just writing and rewriting a two-page outline. I must have 
rewritten it thirty times."
  

Nio månader för ett två sidors synopsis! Själv har jag aldrig skrivit synopsis på det sättet. Att komma på storyn och temat är en kreativ fas. Men att sedan sätta sig och skriva varje kapitel, (i ordning i var sitt dokument) utifrån min övergripande storyline baserad på stödord, är också en extremt kreativ och föränderlig fas. Man kommer på nya kapitel som ska in. Karaktärer utvecklas och kan ändra riktning på berättelsen osv. osv. Vissa saker tar kanske ett halvår efter utkastet att reda ut sig, slutet till exempel, det tog väldigt lång tid innan det blev helt klart precis hur illa mitt nya manus skulle sluta. Men Grossman ändrar säkert under skrivandets gång också. Själv tycker jag det verkar svårt utveckla historien innan man börjat skriva den.
Om det är något jag önskar mig i julklapp så är det utkastet till Magicians land! Jag tror seriöst jag skulle kunna betala minst 20 000 för det om jag fick chansen. Gör er en hacka och hitta det åt mig!

Grossman skriver en blogg också. Ibland skriver han roliga saker som det här:

"But there are other ways to look at it. One is that the business of making new people is actually really important too, because otherwise where would new people come from? I mean, there’s always more people, but what about new people who care about the same stuff I do? I think of children sort of like Voyager probes, except instead of sending them out into space you send them forward in time. They carry messages from your civilization inside them, on into the weirdness of the future. They keep going and going long after you’re gone."

Hittade också den goda nyheten att boken har översatts och håller på att ges ut! Snart finns det ingen ursäkt att inte ha läst den!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar