De flesta som intresserar sig för att skriva har hört alla skrönor om Hemingway och hur han gjorde. Jag är ganska säker på de första skrivtips jag någonsin fått kom från honom. Innan jag ens hade lagt märke till att det fanns olika stilar och knep att ta till. Därför var det roligt att hitta dessa tips i hans utmärkta roman "En fest för livet". Bra bok att läsa i studiesyfte och dess originaltitel "A movable feast" är helt klart kung bland titlar. Detta stycke var det jag främst tänkte på:
"Det var underbart att traska nerför de långa trapporna och veta att arbetet hade gått bra. Jag arbetade alltid ända tills jag hade fått något klart och slutade alltid när jag visste vad som skulle hända härnäst. På det sättet var jag säker på att kunna fortsätta nästa dag. Men ibland när jag började på en ny novell och jag inte kunde komma någonvart brukade jag sätta mig framför brasan och pressa saften ur apelsinskalen över ytterkanten av elden och iaktta det blå fräs som uppstod. Jag kunde ställa mig och titta ut över hustaken och tänka: var inte orolig. Du har alltid skrivit förr och du kommer att skriva nu också. Det enda du behöver göra är att skriva en enda sann mening. Skriv den sannaste mening som du känner till. Så till slut brukade jag skriva en enda sann mening och sen fortsätta med den som utgångspunkt. Då bev det lätt, för det fanns alltid en sann mening som jag kände till eller hade läst eller hade hört någon säga. Om jag började skriva omständigt, eller som någon som introducerar eller presenterar något, märkte jag att jag kunde skära bort de där arabeskerna eller utsmyckningarna och kasta dem och börja med den första sanna, enkla, förklarande mening som jag hade skrivit. Uppe i det där rummet bestämde jag mig för att skriva en historia om varje sak som jag kände till. Det försökte jag göra hela tiden, och det var en sträng och nyttig disciplin."
När jag först fick höra om hans "sanna meningar" så trodde jag alltid (detta var på högstadiet) att det bara gällde första meningen i hans böcker. Därför har jag alltid varit extra intresserad av Hemingways föstameningar. I "En fest för livet" lyder den såhär:
"Så var det det dåliga vädret."
Mycket bra mening! Spännande med två "det" efter varandra (nu är det väl egentligen översättaren som är ansvarig för det och originalmeningen borde vara "And then there was the bad weather.") Men att börja mitt i ett samanhang funkar ju alltid bra. Det skapar en känsla att plötsligt vara mitt i ett resonemang och en vilja att läsa vidare. Annars tycker jag att hypandet av förstameningar brukar vara lite tröttsamt. Trots det har jag i nya boken dragit till med en riktigt tung förstamening som jag är mycket stolt över. Det finns ju de som tycker det är viktigt och I aim to please.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar