När Liao Yiwu går loss på att Mo Yan fått Nobelpriset i litteratur i DN och själv vill bestämma vad han ska skriva ("Att skriva utan att vittna är skamligt") så passar han även på att kasta skit på Michail Sjolochov (rysk författare - Nobelpris 1965). Därför tyckte jag det var lite roligt/ironiskt att se Mo Yan citera Sjolochov i sin utmärkta Ximen Naos sju liv. Mo Yan sysslar för övrigt mycket med referenser till sina egna verk i boken, men mer sällan med citat ur andras böcker. Här kommer det:
"Jag vet inte hur jag ska beskriva den sorg Jiefang kände i den stunden – framstående författare har redan satt ribban för hur man hanterar den sortens traumatiska situationer mycket högre än jag förmår att nå. I romanen Stilla flyter Don – en bok som älskas av litteraturprofessorer och författare – beskriver Sjolochov Grigorijs känslor så här, när hans älskade Aksinja träffas av en kula och dör: 'En oförklarlig kraft stötte honom för bröstet; han tog baksteg och föll omkull (...) Han lyfte huvudet som om han hade vaknat ur en tung sömn och såg ovanför sig en svart himmel och en bländande svart solskiva'."
Sedan följer ett stycke där Mo Yans berättare spekulerar i hur han skulle kunnat göra. Ska Jiefang falla? Ska han se en blå, vit, grå eller röd sol? Innan han ser sin begränsning och låter det vara. Själv tycker jag det är ett ganska roligt grepp att använda så länge det inte görs för mycket. Att berättaren uttrycker något som är så förfärligt att han inte kan beskriva det fungerar ibland, men oftast vill man ju att hen i alla fall försöker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar