Fatwan mot adverb

Jag hade tänkt skriva om adverb. Eller närmare bestämt de adverb som bestämmer repliker, typ: "Jag hatar dig", sa han kraftfullt. Alla skrivarskolor verkar ha utfärdat en fatwa mot denna typ av adverb. För att om man behöver adverb till sin replik så är den inte tillräckligt bra, de skapar en övertydlighet och det ska man inte behöva ta till. De är signumet för dålig litteratur (det och att använda något annat än "sa han/hon" efter repliker, typ "Jag hatar dig", väste han kraftfullt). Detta hade jag tänkt raljera lite kring och sedan ge ett exempel på adverb ur "Den store Gatsby" som jag just läst. Om F Scott Fitzgerald i sitt extremt stilistiskt säkra och välskrivna mästerverk kan använda adverb så borde det väl inte vara så farligt. Som ett exempel tänkte jag sedan ta ett stycke dialog och lägga till sjuka adverb. Jag började skriva av ett stycke dialog, ur en annan bok, som jag sedan skulle modifiera med adverb: 

"Androiderna är ensamma, dom också."
"Tycker ni om vinet?"
Hon ställde ner glaset. "Mycket gott", sa hon.
"Den enda flaska jag har sett på tre år."
"Vi kom tillbaka", sa Pris, "därför att ingen borde behöva bo där. Det är inte meningen att det ska leva någon där, det har i varje fall inte varit det på ett par miljarder år. Mars är så gammal. Man känner det i själva stenen där, denna fruktansvärda ålder. Hur som helst fick jag alltså en del droger genom Roy, det enda som höll mig uppe var det där nya syntetiska smärtstillande medlet, silenizin. Och genom honom blev jag bekant med Horst Hartman, som hade frimärksaffär den gången, sällsynta frimärken alltså. Man har så fruktansvärt mycket fritid där att man måste skaffa sig en hobby, något man kan sitta och plocka med i all oändlighet. Och Horst fick mig intresserad av förkolonial litteratur."
"Gamla böcker, menar ni?"
"Historier som skrevs före rymdfarten men handlade om rymdfart."
"Hur kunde det finnas historier om rymdfart innan..."
"Författarna hittade på det", sa Pris.
"Vad byggde de på i så fall?"
"Ren fantasi. Och naturligtvis misstog de sig grundligt ibland. Till exempel skrev de om Venus som ett glittrande djungelparadis med stora monster och kvinnor i glittrande bröstplåtar." Hon såg begrundande på honom. "Låter det intressant, tycker ni?" frågade hon. "Storvuxna kvinnor med långa blonda flätor och glittrande bröstplåtar stora som meloner?"
"Nej", sa han. 
"Irmgard är blond", sa Pris. "Men hon är liten till växten. Hur som helst kan man göra sig en förmögenhet på att smuggla förkolonial litteratur, de gamla tidskrifterna och böckerna och filmerna, till Mars. Något mera spännande finns inte. Att få läsa om städer och väldiga industriföretag och kolonialiseringar som verkligen lyckats. Man kan fantisera om hur det kunde ha varit. Hurdan Mars borde ha varit. Kanaler."
"Kanaler?" han mindes vagt att han läst något i den stilen. Förr i världen hade man visst trott att det fanns kanaler på Mars.
"Kors och tvärs över hela planeten", sa Pris. "Och varelser från andra stjärnsystem. Med oändlig visdom. Och historier om jorden, som utspelar sig i vår egen tid eller ännu senare. Utan radioaktivt stoft."
"Jag tycker att det borde få verkligheten att kännas ännu värre", sa Isidore.
"Det gör det inte", sa Pris kort.

Men det gick inte. Jag kunde inte förstöra dialogen på det sättet. Det behövs verkligen inga adverb här. Jag var tvungen att sluta skriva av dialogen för jag hade kunnat fortsätta hur länge som helst. Dialogen kommer ur Blade Runner (originaltitel "Do Androids Dream of Elektric Sheep?" - sjukt bra titel!) Så jag får sälla mig till förbudsivrarna, undvik adverb. Förstör inte andras texter för att göra komiska poänger. Läs Philip K Dick. Jag drar skäms filten över mig och kapitulerar.

Här är trailern för Gatsby filmen. Se till att ha läst boken innan du ser den!