Det intressanta inlägget

En skulle kunna tro att det är någon form av poesitema här för nu kommer det nämligen mer om poesi (nej, fortsätt läsa! Det blir intressant jag lovar!). Folk tror att det är lätt att skriva dikter, det är fel, det är enbart lätt att skriva dåliga dikter. Det var därför det bara tog mig 10 minuter att skriva det förra inlägget när det brukar ta minst 15 minuter. Riktig poesi, har jag förstått, tar lång tid att skriva, varje ord ska avvägas och tänkas över. Därför är det roligt när en hittar en poet som har samma inställning till ord som en själv och bara använder ord man själv gillar (jag gillar: Edith Södergran, AnnJäderlund). På samma sätt kan man ofta avfärda en poet när den börjar använda ord en inte känner sig bekväm med. När man skriver eller läser romaner kan ha mer överseende med orden, för varje ord är inte lika viktigt. Som poet ska man nog också ha en avvikande och speciell stil, att vara poet är på så sätt ett heltidsjobb. En som vet mycket om detta och även skriver om det i sina dikter är Lovisa Eklund vars bok ”Det här är ett CV” just kommit ut på FEL Förlag. Jag vet att Eklund har jobbat länge, för att inte säga i år, med dessa dikter. Det gör det ju nödvändigtvis inte det till bra dikter men de förtjänar iaf. att tas mer seriöst än om jag slänger ihop något på en pisskvart. Det som istället gör hennes dikter till bra dikter är framförallt tematiken, språkhanteringen och humorn. Dikterna handlar om att söka arbete, söka sig själv och att söka någon annan. När det dessutom beskrivs utifrån situationer som skulle kunna vara hämtade ur ens eget liv blir det samtidigt relevant på ett sätt som poesi inte alltid är. Att utforska sig själv och sina brister i formen av CV-skrivande är både något de flesta kan känna igen sig i och något som passar diktformen. Gränsen mellan privat och personligt är också något många poeter verkar ha svårt med. Trevligt då med någon som skriver om det på ett kul sätt istället för att ägna sig åt navelskåderi.

Det är bra att vara personlig ibland.

När man blir opersonlig blir man ofta tråkig

och det vill man inte vara.

Det talas om den viktiga skillnaden

Mellan att vara personlig och att vara privat.

Man ska till exempel inte skriva privata saker offentligt

Men personliga går bra.

Privat får man vara hemma.

Det är svårt att veta var gränsen går ibland.

När jag var på fest nyligen blev jag full

och började dansa med en dammsugare

Bara för att någon skulle se mig.

Det är ett exempel på något

Som jag kanske inte borde berättat här

eftersom det egentligen passar bättre i ett privat brev

än i ett personligt.

För mig handlar poesi om att säga mycket med få ord, fånga exakta bilder och mana till eftertanke. I sin diktsamling lyckas Eklund med allt detta. Mycket underhållande, mycket bra!