Ibland (ganska ofta) kommer jag över oväntade och oförväntade böcker. Den av dessa är "För pås-seende. Berndt Pettersons collage och bokstavskonst". Jag hade inte hört talas om denne Berndt innan. Boken består av en grundlig genomgång av hans konst med kommentarer och faksimil. Bisarra installationer, kupper, kollage, burkar och påsar. Inspirerat av dadaism, popkonst och ready-made-tekniken. Det är lekfullt, då och då politiskt, otyglat och kreativt. Det roliga var att min första tanke var att det måste vara ett påhitt, att hela konstnärskapet och boken var ett påhitt. Att Berndt aldrig existerat. Så var dock ej fallet. Men jag är efter att ha läst lite mer i boken övertygad om att Berndt hade tyckt det var väldigt roligt om han fått veta att jag trodde att hans konstnärskap var ett påhitt av andra konstnärer. Meta. Är iallafall glad över att denna min lucka i allmänbildningen har täppts igen.
Eftersom jag inte pallar släpa fram min skanner för att kunna visa er ett smakprov så bjuder jag istället på ett utdrag ur en dikt av Göran Sonnevi som Berndt baserat en bild på. Ruggigt bra!
Barnets ännu helt genomskinliga skalle / med träd av susande ådror, / nerver, allt tunnare / i den nästan färglösa rymden / har inget skydd // Det ropar på ett språk som inte kan finnas / Det ropar med / de nakna kompetenserna till språk // Det biologiska och kemiska kriget / bränner ner / den oavslutade hjärnan // Om barnet föds får vi lära oss / tala den oföddes språk
ur
DEN OFÖDDES SPRÅK /Göran Sonnevi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar