Så nu har den äntligen kommit. Tiden då läsarna ska tycka till om det man har skrivit. En fruktansvärd tid och en underbar tid, en tid av ångest och av glädje. För mig är hela processen av skrivandet just dessa kast mellan hopp och förtvivlan men det blir aldrig lika tydlig som när det kommer till recensionerna. Jag blir så glad av att bli läst att det nästan är löjligt och en recension betyder att någon har läst och dessutom tänkt kring boken! Samtidigt vaktar jag min text som en grälsjuk drake vaktar skatten. Hur vågar någon TYCKA så om det jag har skrivit?! Men det är såklart därför boken har skickats ut till bloggar och tidningar. Författaren har gjort sitt och om hen inte lyckades förklara det hen ville i texten så ligger ansvaret helt på hen. Nu är det försent. Det blev det som det blev och det är fritt fram att tycka. Min intention är inte mer giltig än din tolkning. Det finns dock många som inte kan hålla sig till de där reglerna, läste om nån som sköt sin bok med revolver och skickade den till recensenten som sågat den. Vackert. Samtidigt är det socialt och offentligt självmord.
Nu kan jag inte hålla mig länge: här kan ni läsa en recension! Jag bugar mig för Swedish Zombie- bloggen och tackar för de fina omdömet.
Så till den andra våndan av recensioner. Att skriva om någon annans verk. När jag började skriva om böcker här så bestämde jag mig för aldrig såga någon. Eller om jag ska vara negativ så ska det vara av en väldigt bra anledning. Därför kommer det ingen recension av den nya romanen om Göteborgskravallerna 2001 som just har släppts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar