lördag 15 december 2012

Kafferast dagligen 8-16

Jag är stark motståndare till ironi. Jag började för ett par år sedan låtsas att jag inte förstod när folk var ironiska och nu har det gått så långt att vissa på riktigt tror att jag inte förstår ironi. Det är roligt. En sak som dock inte är rolig är att jag har en sån här mugg:


Jag hittade den på en loppis för en femma och jag kände direkt att den passade mig. Eller den passar mina ambitioner. Arbete, vår inställning till arbete, drivkrafterna bakom arbete, vad vårt arbete skapar, resultatet av vårt arbete, allt det är grunden till det ekonomiska systemet som vi har nu. Räck upp en hand om ni också tycker kapitalism är ett värdelöst system. Därför gillar jag muggen. Men nu är det tyvärr så att jag inte har kafferast hela dagarna. Jag jobbar och sliter. När jag är ledig jobbar jag också. Jag jobbar helger, röda dagar, svarta dagar hade det funnits grå, blå, eller bruna dagar hade jag säkert jobbat dom också. Ibland jobbar jag i sömnen.
Varför jobbar jag så mycket trots att jag är ideologisk motståndare till arbete? Dels är jag tvungen att jobba för att klara mig. Vissa saker jobbar jag med för att jag i mitt naiva hjärta tror att det gör skillnad och är bra. Andra saker är roliga att göra men kan ändå ses som arbete. Och där i bakgrunden står muggen och hånar mig. Jag önskar att jag var mer av en slacker men jag kan inte. Det enda jag kan göra är att jobba så lite det går för pengar och istället göra saker gratis. Skära bort så många relationer som innehåller pengar som jag bara kan. Det går bra ibland och dåligt för det mesta. Men med skrivandet går det bra för där kommer det minsann inte in några pengar.
Kände mig bara som extrem ironiker när jag satt med min mugg i morse och arbetade. Men jag är inte ironisk, jag är bara fast i skiten med alla er andra. Muggen är min dröm.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar