Att stjäla ord

Jag har aldrig trott på "författargeniet", historiskt sett har det bara varit en ursäkt för män att slippa diska. Igen existerar i ett vakuum och inspiration kommer inte från Gud utan från allt man omges av och tar in. För att visa detta tycker jag om att låna influenser, ord och att citera både uttalat och outtalat. Jag gillar verkligen när man hittar något man känner igen och vet varifrån det är lånat. Förra veckan hittade jag t ex ett citat ur Det stundande upproret i Pär Thörns bok Vad innebär det att föreslå någonting? (låsningar).
Just det hjälpte till att skriva in Pär Thörn i en tradition jag känner och det ger mig sätt att tolka texterna. På samma sätt vill jag skriva in mig i en tradition och citerar därför ohämmat och olovligt. Senast lyckades jag pilla in Bertold Brecht i boken. Närmare bestämt några rader ur Till dem som föds sedan:
 

Likaväl visste vi ju: även

hatet mot nedrigheten

förvrider dragen.

Även harmen över orätt

gör ju rösten skrovlig. Vi

som ju ville bereda vår värld för vänlighet

kunde ju inte själva vara vänliga.

Men ni, när den tid kommit,

då människan är människan till hjälp,

tänk då på oss med överseende.

Nu har jag kommit till sida 49 och jag planerar att göra minst två kapitel till idag. Om jag inte lyckas tänker jag inte heller äta. Man måste vara hård mot sig själv ibland!